Ett föräderi,
det bröt mina murar,
släckte min kämparglöd !

Ett myteri i kärleken ville jag kalla det,
men jag ser det nu,
att den enda som gick emot armén var jag !

Vilken sida skulle jag stå på?
Den med solklart vinst, men med iskalla tomma slott framöver,
eller
en svårt och extremt hård väg och strid, men med lovord om evig värme?

Det verkar så självklart nu.
Jag tänker inte längre uthärda tortyren jag satte mig i !
Jag tänker strida hårt, för krigsropet kom från hans strupe.

Första steget är taget, och jag är hans sköld om jag måste,

för om han faller på vägen,
då vill jag fånga honom

om han vill vifta vit flagg,
då ska jag ge honom modet att lyfta svärdet

och inte minst när han står på ett tomt slagfält,
då ska jag dansa med honom,
för jag tänker ta det sista steget mot vinst vid hans sida.

För jag älskar min krigare, oavsett vilken strid han än startar.