Den slår mig på käften, sparkar mig i skrevet, hånar mig öppet

Ögonen tåras, hjärnan fungerar knappt, allt är suddigt, förvirrat och disigt

Orden staplas meningslöst uppå varandra, trängs på skärmen om utrymmet

Kivas, bråkar, kastar omkull varandra; som om inte att stava rätt är svårt nog?

Klockans arginta smil stirrar mig rakt i fejjan, hånler när armarna snurrar runt, runt, runt

Tick, tack – en miljon gånger räknas och inte ens det hjälper

Snart är morgontimman här, då man ska vara utsövd, pigg och alert

Sömnlöshetens fängelse håller mig vaken och bryter ner mig