Den inre erfarenheten av sann religion är processen där människan bryter sej ur sin fångenskap in i full och fri ande. I den friheten finns inget medvetande om slaveri, eller nån respekt för någon struktur som söker att begränsa eller kontrollera oss. Den genuina religiösa impulsen, den eldiga passionen i tingens centrum, är lika suspekt nu som den nånsin varit, för själv-medvetna människor är svåra att manipulera, svåra att kontrollera.
Genuin religion respekterar inte världen, för den ser rakt igenom den.
Religiösa instutioner, som sådana, är inte de enda förmedlarna av religiös erfarenhet. Dom äger inte inte Sanningen, för Sanningen kan inte ägas.
Organiserade religiösa institutioner är klara för en väldig transformation, av den enkla anledningen att människor har blivit genuint religiösa utan dem.
Andlighet är en inre eld, en mystisk näring som föder våra själar. Den mystiska resan driver oss in i oss själva, till en helig flamma i våran kärna.
Meningen med religiös erfarenhet är att utveckla ögonen med vilka vi ser denna inre flamma, och vår kapacitet att leva dess mystik. I dess närvaro är vi värmda och upptända. För långt borta från elden så är vi kalla och andligt livlösa. Vi är mindre än mänskliga utan den hettan. Vår kontakt med Gud är livet själv. Gud är en källa som inte sinar. Religion är processen när vi ständigt checkar in med Gud, som ett barn tar kontakt med sin mor. Ju mer vi vänder oss till Gud och ber Honom använda oss för Hans syften, ju mera förstoras och upplyses medvetandet. Vi erfar Guds frid djupare och glädjen i vår oskuld oftare, när vi söker en genuin religiös förbindelse i allt vi tänker och gör. När vi gör detta, så händer någonting mirakulöst.