du säger att du vissnar när augusti breder ut sig.
det är något.
något med ett vemod som tar överhanden över dig.
himlens färg klockan nio på kvällarna och en doft som påminner om hösten.

och livet rinner dig mellan händerna varje morgon då du vänder ansiktet inåt väggen och känner hjärtat långt ner i maggropen.
det är något med nostalgi.
den tar tag i dig och sveper dig med till minnen om virvlande nätter och värmande händer.

varje steg är en börda när du drar på ett flagnande hopp och en nedkyld kärlek.
du säger att det har något med rädsla för framtiden att göra.
för du räknar in det nya året i augusti, inte december.

du snubblar över dina snedsteg som kommer ifatt dig i augusti.
du har flytt hela våren, hela sommaren men tillslut flåsar dem dig i nacken.
det är något med allt du inte hann med.
att vara fantastisk och så vidare.