Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Våga möta de som inte bär samma historia som du

Många människor skräms av människor med förflutna liv som inte accepteras i vårt samhälle, de omtalas och får ingen riktig chans att komma igen.
Fördomar haglar från dem som levt och lever ett stilla liv.

Varför inte släppa in dem i livet, lyssna på historien, bilda en hel bild och sen inse hur långt de kommit. De människorna som levt trygga liv alltid förstår då att vissa fått kämpa för sina existenser från de var små.

Eftersom jag kommer från en familj med alkohol och psykisk sjukdom, vet jag att livet för dessa barn inte är mer än vad de föräldrarna kan ge, de saknar ofta kärlek, omtanke, mat, sömn och ett hem att komma till. Jag minns hur hemskt det var att alltid veta om jag gjorde något straffades det med stryk för att sen åka i säng, sen visste vi barn att rena kläder aldrig var att räkna med. Socialen var tvugna att komma hem och göra mat åt oss, hålla koll på mina föräldrar. De gav mamma och pappa så många chanser till förändring, men det blev bara värre och värre.

Då vi hamnade i fosterhem, så föll mamma i pappas våld, hon började supa för att dränka sina sorger. Socialen var alldeles för snälla, eftersom de tvingade min bror att vistas i misären från han var liten till han flyttade hemifrån, han var hos våra biologiska föräldrar varannan helg, medan jag förskonades.

Minns än idag hur deras gulliga gula hus med en rosenrabatt bara var en fasad. Solens strålar lurade hela min bild. Ölburkar samlade flugorna, lort satt sedan länge på utomhusmöblerna. Skulle jag vända om och gå? Gå för jag fått chansen att växa upp i ett rent hus?
Satt och väntade länge tills de kom i mersan.
Reste mig upp och såg hur mamma hukade sig länge. Pappa en kortväxt man med tomma fördruckna ögon mötte mig, som var vältränad, doftande och full av liv. Min besvikelse blev stor då mamma och pappa gått ner sig så.

I deras hem, ja rättare sagt suparkvart. Ja, så såg det ut. Inga nybakade bullar, ingen god saft eller ens kärlek.
Vasken var full av lortig disk, som stått så länge att den höll på att promenera själv. Stanken som mötte mig satt i hela hemmet.
Mammas hår lika lortigt och livlöst som hela deras liv.
Hur kunde de bo så?
Varför ville de inte fixa sig?
Varför brydde sig ingen?

Långt om länge insåg jag att de hade tappat hoppet, levde för sin
sprit och cigaretter som de rullade själva, så tobak låg över allt.

Jag slutade hälsa på då mammas tillstånd försämrades, då hemska ord haglade
över spritens drickande.
Detta får mig att inse hur vi barn kan ha haft det, men ska jag dömas för mamma och pappa var så?

Tyvärr blir det ofta så, eftersom de bara kan se problemen och inte hur jag lever idag. Tycka synd om mig hjälper inte lika lite som att kräva jag ska vara glad över det jag har.

Jag kan säga såhär:

Jag lever i nuet, därför kan jag återkomma till historien så jag kan förhindra att mina eller deras misstag åter tar form.

Njuter av de saker jag lyckas med, berömmer gärna både mig själv och de jag tycker om då bra saker görs, för då uppmuntrar jag framsteg så både jag och andra kan ta vara på det vi kan bra och lägga dåliga saker på hyllan.

Lyssnar då ingen annan finns, vet hur det är att vara ensam, vet hur det är att inte bli förstådd. Både jag och de jag lyssnar på finner tillhörighet som skapar vänskap och tillit.

Formar idag mitt hem efter kärlek och ljus. Det höjer mig då sorger och saknad kommer in i mig.

Äter så bra mat jag kan, noga med att det är bra råvaror så kroppen mår prima.
Går en timme om dagen i snabb takt så hela jag blir av med överskottsenergin.
Rastlösheten och demonerna håller sig då på långt avstånd.

Vänner, barnen och de som betyder mycket för mig håller jag kontakt med, tar hand om och ger av den kärlek jag kan, för det förebygger tomhet och ensamhet hos mig själv och de jag tycker om.

Livets alla små förändringar sker då vi är mogna för det... Glöm inte att varje gång ordet jag dömer inte kommer ur munnen har ni redan gjort det.
Bättre att säga:
"Alla har vi vår historia, som dessutom är unik."

Samtidigt som jag bär sorg så är jag stolt, för jag vågade ta upp kontakten med mina fostersystrar igen och hälsade på dem. Vilken kärlek de bär och vilket välkomnande de visade. Kramarna vi gav varann och tårarna vi fällde var en bro vi byggde. Sanningar och minnen kom upp mellan tårarna som flödade. Aldrig jag trodde detta, men nu är det gjort och ytterliggare en pusselbit är lagd

Jag är stolt över skrivförmågan jag har
att jag vågar ställa upp i tidningar och tv
sen är jag så stolt över alla stunder jag klarat, för nu bär de frukt och jag kan släppa de spärrar jag burit så många år.

Kärlek och ljus växer då förståelse invigs.




Fri vers av Filosofen2
Läst 513 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2011-08-09 12:21



Bookmark and Share


    © Birgitta Wäppling VIP
Du berör. Ögonen tåras när man läser din text.
2011-08-11

    AA VIP
Stark öppen text. Kloka ord där varje ord har en innebörd. Tolkar även in en styrka som hämtar kraft i historien. Och hopp. Vårda det lilla. Litet är starkt.
2011-08-09

    ej medlem längre
Tala om maskrosbarn! Min djupaste respekt och medkänsla.
2011-08-09

  Julio VIP
på en ros klättrar jag.. upp, förbi vassa taggar, stickorna på hud, blod sipprar, svetten rinner, och tårar utsöndras

lång väg kvar att klättra

känner ångesten, frustrationen, slut på ork,
men på toppen ligger en bädd av rosenblad, i väntan på att omfamna, i väntan på att låta mig ligga i harmoni,

till toppen, en bädd av kärlek, en bädd av hopp står jag

titta ner
hjälp en annan klättra upp,
hjälp en annan till samma harmoni

dela med
det gör oss, människor
2011-08-09

    Birgersdotter VIP
Så starkt så klokt så tänkvärt och viktigt..tårar i ögon...fantastiskt att du är där du är idag...jättebra skrivet!
2011-08-09

  thyra
Dina ord är lärorika och kloka. Mycket bra skrivit!
2011-08-09

  Ari Viklund
Tack att du skrev dessa ord
jag gråter floder, för att du
vågade, för ingen annan är
som du, ingen annan finns
som har all denna erfarenhet
och samtidigt är en ängel!!
För det är vad du är, och det
finns inget tvivel om att så
många människors hårda
hjärtan kommer öppnas upp
bara tack vare att du är du
och bär det modet du har,
och bär den godhet som har,
en gnistrande gloria av ljus!
BOKMÄRKES! igen.. två på
en dag?! Håller med T-B, 
denna skulle uppmärksammas. 
Utvald text - tack!
Kram, Ljus och Kärlek!
Din vän
2011-08-09

  stella
Åh så bra! Så kloka ord som kan användas i undervisning av smarta pedagoger. Gråter och ler med dig, kram!
2011-08-09

  Tor-Björn Fjellner (Mr T)
Synd att bara man bara får en text per vecka märkt som uppmärksammad.

Denna starka text förtjänar all uppmärksamhet den kan få!
2011-08-09

  Mats Henricson
Gripande berättelse som ,för mig, är en främmande och skrämmande verklighet, som jag aldrig sett inifrån. Tackar verkligen för Ditt Mod att skriva detta ! Och jag kan tänka mig att det smärtade många gånger i Ditt Inre ! Starkt gjort ! Bokmärker !
2011-08-09

    Lars Svedin VIP
Håller med dig
känner med dig
fuktiga ögon
fick jag
2011-08-09
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2