Tar steget.. osäker...många varför
vill ändra...förändra....
VILL fatta mod..att våga...
Varför plåga kroppen så hårt....
Själen blir trött och ledsen
fångad... och sliten...

Någonstans i djupet finns modet
att uttrycka ordet som aldrig blir
sagt...utan stannar på vägen...

Ordet, känslan binds samman och
fångar. Binds ihop, hålls fast.

Kvar blir det instängda,det som
aldrig blir sagt, utan packas ihop
och trycks ned....
Något i själens egen spegel...
trasas sönder....

Någonstans längs vägen vänds
själens spegel och man ser....
vet och minns....
Går inte att gömma.. glömma...
Allt måste varsamt plockas ned
betraktas... bearbetas...
Går sedan vidare mot nya mål...
och en ny längtan...