Varför får jag inte vara normal? Min hjärna är trög och dum i huvudet!
Skolans första dag.
Upprop 1
upprop 2
klarade båda utan ångest.
Då förvirringen tog över
blandades tankarna med känslorna
från förr.
Vad händer om jag inte klarar det?
Känslan tog över så jag nästan
kräktes.
Magen värkte, huvudet sprängde
utanförskap och rädsla att misslyckas.
Skrek inom mig, utan ljud.
DU ÄR MISSLYCKAD!!!
Haffade en lärare och förklarade
mina handikapp för honom
DYSLEXI!
DYSKALKELI!
"Vad gör du här?", tyckte jag han sa.
Blev sänd till syokonsulenten
för att prata om att få hjälp.
IDIOT!!!
Fick en broschyr om loss.
Inte kul att inte vara som alla andra.
Varför får inte jag ha samma chans?
Alla känslor välde ut ur mig då jag insåg
jag har misslyckats!
Hatar min känsla, känslan
äter mig.
Kunde inte sluta gråta och krypa ihop.
Orkar inte tappa fokus...
Tappar alla tro
känns som då jag var liten