strax därborta
finns en björk

runt dess rot
har en skarv vridit sig
och ljuset når inte dit

sjung för mig en gång till nu

koltrasten berättade
om ett liv en gång levt

hur den finkorniga sanden
lagt sig
som en vän mellan tårna
den kvällen

det kan vara därför
han längtar tillbaka

det domnar
i trådarna längs benen
och ljudet rör sig

hem