Så ända in i augusti, saknar jag mig
Som jag var då, förr en junidag

Saknar glädjen, skratten, hela mitt inre väsen
som for iväg, liksom sommar regnets eviga tristess dagar

Så ända in i augusti saknar jag mig
som jag skulle kunna bli, en septemberdag

Ledan drar mig med, plantorkar mig
oförmögen att resa mig
ser jag på när livet passerar

Så ända in i augusti saknar jag mig