Hon saknar gråten ibland
den där djupa som befriar
hennes hjärta och som
varligt brukade ta
hennes hand

men

den stockar sig
den hopar sig
den gömmer sig
bland skärvor som
tillfälligt städats bort
ur tiden som känts
alltför kort

hon vill tala ljus
skänka glädje
och varaktigt rus
se andra så som
hon önskar bli sedd
men hon känner sig
bara tom och så
märkligt svedd