Många säger varför finns det krig, elände och svåra ting.
Gud kan inte finnas då de gör så.
"Är det Gud som skjuter, är det Gud som dödar?
Är det Gud som ger order då krig sätts igång?"
Om han inte finns, hur kan det komma sig att
jag såg honom natten till i går?
Hur kan det komma sig att jag räddades då jag
vore död?
Så många gånger jag varit i fara, men skyddats
från skador och säker död.
Minns en gång då en otäck olycka kunnat döda
mig. En springbrun var bara en liten bit från
bilen på en åker. Hade bilen rullat hade en familj flugit
i luften.
Jag satt fastklämd med höger fot under framsätet,
som min äldsta son satt i med bilstolen, sätet
var upptryckt och hela bilen kvaddad.
Min äldsta son klarade sig helt utan skador
medan pappan blödde från sitt spruckna
näsben. Ett litet liv låg i min mage, som klarade
sig.
Då hjälp kom hade jag knäppt loss min son,
satt honom tätt intill mig och tittade ut genom
rutan. En man jag kände hjälpte min son ut.
Eftersom jag sjönk ihop visste de inte om
jag hade inre skador.
Minns jag såg en ängel som blåste liv i mig.
"God morgon, sa en ambulansman," då jag öppnade
ögonen och kände hur hela nacken bultade.
Ilfart till sjukhuset, eftersom hela brustkorgen
var intryckt och jag svimmade.
Röntgenplåtar, efter röntgenplåtar, sova på en sal
med bäcken. Kunde inte gå.
Morgonen efter var det som om Gud helat
mitt sinne. På andra sidan satt en ung tjej
medtagen i en säng och grät.
Satte mig efter jag masat mig dit.
La en hand på hennes kind, torkade tårarna
och sa:
"Jag var med i en olycka igår, klarade mig."
"Jag har magsår."
"Detta kommer du att klara."
Då grät vi i varandras armar.
Väl hemma fann jag att kragen på nacken
jag bar kliade och gjorde ont.
På ett kalas fick pojkarnas farmor hjälpa mig.
Just då sa hon:
"Jag vet inte vad jag gjort om du dött!"
Tårarna rann sakta ner för våra kinder.
Blommorna blev varma, mjuka och lyste
in i min själ, det var som Gud talade till mig.
Gud finns, bara man öppnar ögonen och vågar
se, så finns det mirakel.
Sex veckor senare blev jag av med kragen,
då fann jag min nacke svag, så jag fick
hjälp med allt.
Den 26 november 1996 föddes en son
vid namn Simon. Han är idag en underbar
kille med Gud i sikte och tro stark som
bara han kan ha. Jag valde detta namn
efter olyckan.
Kärleken till mina barn är så stark, hade
Gud inte funnits hade alla mina barn och
jag varit döda sen länge.