Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är okej

Dörren smälls igen bakom henne
Känslan vill inte släppa
Som så många gånger innan försöker hon dölja
Allt är okej
Jag mår fint
Oron börjar dock sprida sig
Något är fel
Strupen börjar krampa
Tårarna rinner
Hon sätter sig ner på asfalten
Tankarna snurrar
Paniken stiger
Andningen blir allt tyngre
Är det här slutet
Blir det inte bättre än såhär
Lamslagen sitter hon kvar
Känslan är där igen
Hon håller tillbaka
Vill inte
Eller?
Orkar inte mer
Ett par ögon tittar på henne i mörkret
Undrande
Oförstående
Tillsammans traskar de än dock hem
Känslan är kvar
Oron
Ångesten
Ja inget är längre som det ska
Och det har det kanske aldrig varit




Fri vers av TheMaskedMisery
Läst 267 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-08-24 02:29



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando VIP
mycket gripande samt starkt skrivet
2013-03-06

    ej medlem längre
Tung dikt om ett tungt liv, ja visst
2011-08-24
  > Nästa text
< Föregående

TheMaskedMisery
TheMaskedMisery