I min själ har de abbonerat en våning.

De lever av min energi, min ångest.

De för inte så mycket väsen av sej

förutom när de måste härja med

mej för att få igång min ofrid,

& när jag öppnar portarna för att tända

därinne... försöka få ur dom ur systemet.

Gud säjer mej att inte vara rädd.

Men jag är rädd.

Det sägs att det inte finns monster.

Ingenting kan vara felaktigare.