Klockan sex varje morgon sjunger
en sång, Du är stark i din svaghet.
En väninna sände den då jag var svag
och behövde styrka.
Hennes röst tränger igenom
alla sömntutor i världen.
Du är stark i din svaghet, är skriven och
sjungen av henne, så den har en mycket stort
värde för mig.

Klappar min katt medan jag säger:
"God morgon lilla vännen, sovit gott?"
Hon spinner och sträcker ut sig.

Tillsammans stiger vi upp, möter morgonen
med ett leende innan jag tar min
vita frotémorgonrock, som jag sveper om
mig.

Stiger in i badrummet, sätter på duschen
som jag vaknar ordentligt i, sen är
det dags att välja kläder för dagen.

Går ut i köket och öppnar fönstret så
min katt kan hälsa på naturen och hennes
kära vän.

Tar fram smörgåsar, låter kaffet puttra,
medan jag lägger på kalkon, gurka och
tomat.
Vid det laget har jag två underbara katter
inne hos mig, som tigger kött, så jag
passar på att ge dem det också.

Tar kaffe i en mugg, sätter tallriken
med smörgåsarna på bordet och njuter
av en stilla frukost med mina fyrbenta
vänner som håller mig sällskap.

Då jag ätit upp kollar jag på klockan
och ser jag har tid, så jag reser mig
upp och går och borstar tänderna
innan jag sminkar mitt ansikte,
borstar håret, som alltid får ett
svall.
Tar en sist titt och lägger då på
det smile, som för min dag framåt.

Min katt vet då jag går, så hon hoppar
in och lägger sig i sängen
tills jag åter är hemma.
Tar en runda för att se
så alla lampor och annat är
stängda.
Ropar adjö innan jag stänger
dörren och börjar gå mot
skolan.

Då jag kommer fram vet jag
tid finns, så jag slinker in i en
affär nära och köper dricka.

Matematik är det första ämnet,
som idag går med en dans.
Vaken, pigg utan koncentrationssvårigheter
lyssnar jag på allt som sägs,
antecknar och räknar.

Engelska kommer efter rasten,
då sker samma sak och det är kul
att åter igen få chansen till lärande.

Då skolan är slut pratar jag och klasskompisar
om ämnena, som de tycker är svåra.
Många av dem har inte sina rötter
i Sverige, så de lider då allt för
många ämnen dras in.

"Se dig som modig." Säger jag.
De tittar på mig och vågar le.
"Jag tycker det är svårt med Svenskan."
"Var modig, våga prata. Det enda som sker
är att vi inte förstår, det blir fniss och
vi får chans att lära er."
Stora blickar möter mig innan de säger:
"Trodde inte det var så."
"Ni är modiga," säger jag igen och ler.
"Är du Svensk?"
"Ja, det är jag, men jag vet utifrån mina
problem hur svårt det är. Tänk om jag vore
flytta till era länder."
Då kom det ett asg.
"Oj, det hade varit lika svårt för dig, som för oss."
"Jag lovar att jag aldrig hade pratat, eftersom jag
hade varit lika rädd."
"Då är vi modiga," säger en av tjejerna, som
bara vill prata engelska.

Jag ler då jag går hem, tänker på våra samtal och hur
lika vi är oavsett var vi kommer från.
Min skola rymmer alla nationaliteter, så jag gör verkligen
en resa rakt ut i världen då jag kommer dit.

Är så lycklig över alla dessa möten, är så lycklig jag
fått denna chansen som jag fått. Mycket slit och mycket
kul kommer ge mig ett minne för livet.