Ingen människa når in i själens djup
men han som skapade mig ser allt
hur jag mår känner upplever saker
i ensamhetens rum lyssnar jag rösten
den mjuka varma kärleksfulla ömma
knäpper mina händer ber om stöd
och när det skaver och gör ont att det
ska lindas om och helas så att jag
blir befriad från smärta och ångest
han som kallas kärleken är oersättlig
får min själ uppleva en frid så fantastisk
den oförklarliga stillsamma sköna
invaggad i en obeskrivlig rofylldhet
lugnar kärleken oroskänslor och
famnar om med tryggaste famn
där vilar min själ alltid och där får
jag känna en säkerhet som inte går
att finna någonstans i världen
jag är tacksam och glad att jag
har funnit det bästa för min själ






mare