du sa då att du bara ville vara med mig
men jag antar att du samtidigt sa samma mening till henne
och jag dör vid tanken på att du lämnade mig för någon annan

men det kom en tid då jag inte var arg längre
jag förblev en lycklig människa, en fullt fungerande person
utan en livshotande hjärtesorg, utan en söndertrasad kropp

så du hör av dig nu, två år senare, för att riva upp alla sår
för att skända en grav, när du inte ens tog farväl
när du inte ens bemödde dig att förklara
så fegt, så himla ynkligt gjort

och du vet att jag slutade leva för din skull
slutade andas i ett överfyllt badkar
du visste precis hur jag gav upp allt det min moder gett mig

du sa att sjukdomen var mitt eget fel
det tog mig två år att återhämta mig från det
så hör aldrig mer av dig är du snäll

för det smärtar mig, att jag fortfarande älskar dig,
högst av allt