Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den sitter; inte här och inte där... men här! Ja! Där satt den! Eller??

Om du är en beroendepersonlighet
så kan du nog hänga med i denna texten.

Låt oss säga att du är medveten om dig själv, dina fel och framförallt dina brister (varför säger man så... det är väl sak samma?)

I alla fall, du tror att du känner dig. Men hur vet du att du känner dig? Av alla år av lögner hur vet du då vad som är sant? Lögnen känns kanske mer sant än det som är sant. Så vad är då sant? Hur känns det när något är sant?

Du kanske har gått i terapi eller någon annan låtkännadigsjälvkurs och där har du berättat om alla motgångar som har hänt dig och hur du har hanterat det. Och allt som var skit, det var i alla fall sant. Och de klär dig. Dina nya sanningsenliga kläder.

Klistra en sanning på en skadeskjuten kråka, peka och säg:

- Jo, jag ser en lycklig Zebra... 

Du förstår, det finns inget jag kan säga dig, om det jag ser eller hör... för hur fan vet jag

om det är sant...

 

Nu ska jag i alla fall kliva in i en kastrull,
full... låsa, svälja nyckel och sjunga:

 

Ont, det gör ont,
det gör ont,
Jag har klarat mig rätt länge
Jag börjar blir van
Och alla omkring, dom märker ingenting
Det gööööööör oooont!

 

och det är sant!

 




Fri vers av ~Hope~
Läst 458 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-08-31 18:38



Bookmark and Share


  Fredrik P. VIP
den kåserande tonen
döljer inte det djupaste
allvaret kring sanning
och lögn, drömmar och
självbedrägerier...
lysande diktat som
alltid!
2011-08-31

    Melona
Haha

du är helt galet skön i dina texter, bästa H. Även om jag anar allvaret och läser om det mellan raderna så skrattar jag med viss igenkänning!

Tack!
2011-08-31
  > Nästa text
< Föregående

~Hope~
~Hope~