Som med en fågels flykt min tanke ilar

och fångar upp det, jag mej trodde hade glömt

Den genom ljus och mörker silar

och gör till verklighet det som var gömt.




Den plockar ibland rosor och bland törnen

bland hat och kärlek och förtret

där undgås ingenting från hörnen

av dolda sanningar och allt jag vet.




Men fågelns flykt ska snart bedarra

och tankar bli till ingenting.

nej döden, den kan ingen narra

den sluter mej i tystnad ring.