Kärleken besitter mej ikväll med en kraft större än galaxen

Jag gråter, jag rasar, jag fylls med en vrede djupare än mitt förstånd

Min aggressivitet får mej att skälva, men ömheten får mej att le

Jag fattar yxan och hugger i den döda granen, världen är galen

och jag längtar hem, och min ömhet är min ursinniga ledsagarinna

som får allting i mina sinnen att tala, att lysa, att leda mej hem

Jag betraktar ditt vackra ansikte älskade och jag förklarar dej min

ovillkorliga kärlek, och stormen griper tag i skogen och vi blir en.