Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vem är du? Jag är Våren. Har du kommit för att hämta mig?


Minnen av en lång kall vinter

Snön som föll förra året kunde aldrig riktigt förstå det där med "livets vår". Uttrycket föll alltför paradoxalt. Den dalade till jorden, ja ursäkta uttrycket, redan i november. Med tanke på barnadödligheten och den tidiga födseln sade många att "den där snön har vi nog inte länge bland oss." Det var cyniskt, men de menade väl - hoppas jag.

Mot alla odds, på egna ben låg den kvar.
I blomman av sin ungdom (ännu ett märkligt uttryck) mötte den julen. Aldrig, aldrig var den väl så glittrande glad som då. en fick leva med att skuffas undan, men låg ändå tryggt och stilla över Skandinavien genom hela januari och februari. Sakta, snabbare kunde den inte, började snön tro att livet var evigt. Den hade ju aldrig vetat av någonting annat. Kanske skulle vintern aldrig ta slut!

Men mars kom.
Snön fick en olustig, ja nästan svårmodig, känsla och det var som att den blivit tung. Barnen skidade och for inte längre genom den. Snöbollar förblev okramade och slotten obyggda. Titt och tätt hördes folk som sa e hoppades våren skulle komma snart. Rent ut sagt var de trötta på snön.

Man får förstå att den blev gruvligt ledsen då. Människor är så klumpiga ibland! De kunde väl väntat tills de kom in. Efter det blev snön aldrig riktigt sig lik. Visst kom dagar då skyn låg blå och snön glittrade, nästan som förr. Men det var aldrig riktigt samma sak.

Allt färre blev dessa dagar. Allt fler blev dagarna den grät bort. Ytterligare vissa dagar blev den fruktansvärt arg och kastade sig i vinden upp mot vem en som kom i närheten. Livet var nedrans orättvist och ingen fanns att hämnas på. Snön kände sig gammal och kunde inte riktigt minnas hur den kände det när den var ung och önskad. Folk blev så glada! Blev de inte det? Sa de inte att det var skönt att snön föll, så blev det inte så mörkt längre? Så hade barnen något att leka i?

Solen sken dock allt mer obarmhärtigt. Slutet någon gång i april blev rätt moddigt. Folk gick i lättare kläder och gladde sig åt våren. Och rännilar blev till forsande bäckar




Fri vers av August L S
Läst 321 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-09-05 00:30



Bookmark and Share


  frökenjulie
Så himla fin..
Jag tänker på de grekiska gudarna och historia kring dem..vad heter hon nu igen? som som är nere i helvetet och är så olycklig så att hon varken äter eller skrattar...Så de kommer överens om att hon får komma upp när det är ljust, och då kommer våren...och gå ner efter en tid och då kommer hösten och vintern.. Så sorgligt på något vis.
Ja det blev en parantes men den får en att tänka efter.
Fin!
2011-09-13
  > Nästa text
< Föregående

August L S
August L S