Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mina små sånger

Jag sjunger när jag mår dåligt

vet inte riktigt varför

det är aldrig sånger jag känner igen

inga ord som jag känner till

mest utstötta ljud

det är basen i rösten som känns bäst

när hela insidan mullrar

det känns som att jag är en del av någonting

som om jag vore en stor sten

som någon borrar i med en tryckluftsborr

det är en härlig känsla

men det är aldrig viljestyrt

plötsligt så ligger jag där

på natten

stirrar upp i skyn

mot stjärnor som försvinner när man stirrar mot dem

mot det mörka som binder dem samman

det känns som att jag stirrar in i någonting så mycket större än mig

det är inte en läskig känsla

jag är aldrig rädd

det är bra

om jag kan ligga här och må dåligt

jag, som är mindre än ett sandkorn i det stora hela

det måste finnas någon som stirrar in i samma mörker

med ett leende på läpparna

med vidöppna ögon

full av förundran

bara ett annat sandkorn i det hela

det är väl så det måste vara

i mitt huvud i alla fall

det värmer mig

och jag slutar sjunga

för att jag vet att det finns mer

mycket mer

även om jag inte får tillgång till allt under min livstid

bara att veta att det finns mer

att någon mår bra

om än bara i ögonblicket

det värmer

och sången tystnar

de nätterna sover jag tungt

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 185 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-09-07 19:16



Bookmark and Share


  Grävling
Och som vanligt gör poeter.se mellanrum i för långa länkar. Tag bort mellanrummet så skall den fungera.
2011-09-29

  Grävling
Det här är något jag finner fascinerande:
http://blogg.aftonbladet.se/muzikbloggen/2011/09/se-ljudet-1
Och det har nog åtminstone något samband med din dikt också. :)

2011-09-29
  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen