En författares verk är aldrig lika intressant som hans
släktkrönika och därutöver är det en medial marknads-
föringsfråga som grundlägger en författares karriär efter
de strategiskt politiska och ekonomiska intressena,vars
målgrupp i samhället endast bör tillhandahållas sådant
som håller dem i schack. De mest auktoritära förlagen
prioriterar först sitt intresse på vem författaren är och
därefter på själva verket,och om manus faller förläggaren
i smaken för utgivning, men författaren inte motsvarar
förlagets förväntningar vad gäller bakgrund, levnadssätt
politisk och religiös läggning osv refuseras manuset om-
gående,eller så gör man om författaren med att karaktärs-
mörda denne till en falsk "image".En annan variant är att
ge ut boken under pseudonym, och hur många undermål-
iga böcker som utgivits under sådana signum är väl bevar-
at inom förlagsvärldens korrumperade dörrar när även de
som är minst intressanta rådbråkas under lupp kan även
de framstå som intressanta och märkvärdiga så att det
uppstår märkvärdig litteratur, så när någon förutfattad för-
fattare inbringar Nobelpris för sin renodlade misantropi
kan man börja tro på en nobel hederlighet i utdömmandet,
men i beaktan av en sådan utmärkelse kan det innebära
dödsstöten för sådan karaktär att mjuka upp hans själ,
hjärta och intelligens, vilka hårdnat i det kyliga klimat
umgänge med männskor förorsakat, och en del författare
skriver på ett sådant sätt som för folk inte ska begripa att
de inte är författare. Hänförelsen till ordet i givna fakta
utgör arketypen i ordens ursprung av grymtningar, lust-
fyllda ljud och stridsvrål, födslovåndor och dödssuckar däri
den litterära ordsvavelsens grovgöra och skitjobb består
av de kärnfrågor och ställningstaganden som av någon tanke-
möda värkts fram för att sedan iklädas ett litterärt idiom
vilket är förbehållet en liten klick litteratörer att begrunda
innebörden av.
-