Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att dö där det räknas mest





Jag hör viskningar i mörkret
Jag ser fortfarande ditt ansikte
i det svarta i mitt tak


Jag är så malplacerad
För att där jag kände att jag hörde hemma
slets bort
Dina armar, var allt jag behövde


Våra ord tog slut
och jag insåg
att när du slutat drömma
slutade jag bry mig


Nu finns det bara detta tak
Vart tog du vägen?


Jag dör där det räknas mest


och jag tar dig med mig




Fri vers av Ylvavirvla
Läst 473 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-09-12 18:24



Bookmark and Share


  cilax VIP
jag känner din dikt där det räknas mest
2011-09-13
  > Nästa text
< Föregående

Ylvavirvla
Ylvavirvla