Jag öppnade den i går
dörren till kartongerna med det förflutna
Tittade länge på dom och tog upp en låda med fotografier
Glömda fotografier och gulnade brev

Blåste bort dammet och öppnade den
Stängde den igen och öppnade den lite på glänt
Ville jag verkligen se dessa glömda bilder
dessa glömda brev

Jag kände trycket över bröstet
ångesten vred sin kniv i mina lungor
Stängde lådan igen och tog den med mig
Ställde den på köksbordet

Där stod den hela natten och andades
Andades luft
Jag kände dess närvaro
med en förtvivlad oro i min kropp

I flera timmar tittade jag på den
undrade om den kände min närvaro
Att jag var här
att den kände min ångest

Lyfte på locket och tog ett djupt andetag
Jag lyfte på ett papper och det första jag såg var
kuvertet där det stod "Mamma"
Jag tog ett djupt andetag

Jag läste brevet om rinnande tårar
med mina tårar som rann nedför kinderna
med varje ord
Brevet du aldrig tog till dig mamma

Med i kuvertet låg dikten jag skrev till dig som pappa grät av
Han hade skrivit av den
Det låg även en lapp från pappa i kuvertet
"Love you alltid Dotra-mi, puss och kram Pappa

Jag torkade tårarna och tog en promenad
När jag kom tillbaka stod lådan där
rörd
men orörd

Jag tog upp ett fotografi
Det var en midsommar för länge sedan
det såg jag på kransarna i våra hår
Vi fyra i vår familj, med leenden på läpparna i en lustig trappliknande pose

Jag log lite lätt
mellan tårarna som rann
Vi var lyckliga då
Var vi inte?

Nej... redan då låg sorgen och sveken som en mantel
över lyckan som aldrig fick sitt syre
Jag ville tro att allt var bra
Jag ville tro det, jag ville verkligen men visste ändå

Jag stängde locket på lådan
Jag klarade inte mer
Inte just då
Den får stå där på mitt köksbord ett tag till

och andas...