För mig var du som en kurbits skugga
färglagd av sommarsnös nyans och sång
dansande bland blommor

För andra var du månmörkrets skymning
sten bland höstfallna löv
betvivlad sorg och ondska inom Katos hjärta
En grå torsdagseftermiddag

Men dem ljög bara
kanske skojade dem?

För mig var du solens värme varje gång du skrev
gav mig glädje genom varje ord du sa
målade varje skuggplats i mina ådror i regnbågsfärger

För ännu andra var du sommarregnets glädje
sittande och stående förstod man
att man bara älskade dig

Sanningen var det
kanske trodde du inte det?

Men
För mig
För andra
För vissa stora
För små också
Men speciellt för mig
(.......)var du min glädje
Du gjorde mig glad

Du var min vän

Du var,
men är inte mer

Farväl,
Jag kommer sakna dig
för, för mig Är du mer än bara


(jag förstod att du inte hade det lätt,
förlåt, förlåt, förlåt för att jag inte
kom och hälsade på. Men det är ju
inte lönt att jag säger det nu. Nu är
det för sent. Nu är du ...)

Död - (finns inte mer).

Fy, vad jag saknar dig.

även om du var, men inte längre är
så kommer Du alltid att finnas i
Mitt Hjärta

Nu skriver jag den sista raden till dig.
Jag avslutar det med ett Hej då,
men jag tror att vi ses igen,
på något sätt.

Min vän,
Hej då.