En syster till tanterna, Tant Tilda, Matilda Engstam, var gift och bodde i Vänersborg. Jag minns att vi for och hälsade på henne och det var alltid i samband med att någon av tanterna behövde nya glasögon. Jag tror att Tildas man var optiker.
Vi åkte alltid bil. Vid ett ställe var vägen sprängd mellan två stora berg, Halle- och Hunneberg. Högt uppe på den ena sidan fanns en stor trästaty av en älg. Där brukade kungen jaga. Det var stort. Vi måste ha åkt till Vänersborg flera gånger, för jag minns att jag väntade med spänning på att vi skulle komma till den stora älgen.

Tant Tilda och hennes man bodde i en stadslägenhet och hade det väldigt fint hemma. Jag minns inte om vi övernattade nån gång. En gång minns jag att vi for in till Trollhättan på hemvägen. Det var kväll och det var festligheter av något slag. Jag minns vattnet, en massa färgglada lampor och fyrverkerier. Det var magiskt för mig.

Tant Tildas man dog. De hade inga barn och Tant Tilda kunde inte klara sig på egen hand, så hon flyttade till tanterna i Östergården. Hon var 83 år när hon själv dog, så hon måste ha varit närmare 80 år när hon kom dit.
Tanterna var inte riktigt snälla mot henne. Jag vet inte om det var för att vi blev trångbodda, eller för att hon inte var lika strängt religiös som de. Hon fick i alla fall sova i den lilla kammaren under Luthers stränga blick.
Tant Tilda var inte riktigt frisk. Hon hade en sjukdom som gjorde att benen plötsligt vek sig under henne och hon ramlade ihop som en säck. Hon var ganska ‘stor’, så det var ett himla sjå att lyfta upp henne. Min största skräck var att hon skulle ramla ihop när jag var ensam hemma med henne och Tant Anna. Tydligen lämnades jag som ’vakt’ ibland. Var det månne när Tant Gerda och Tant Augusta gick till kyrkan?

En endaste gång hände det att Tant Tilda föll ihop när jag var ensam med henne och Tant Anna. Då bad hon att jag skulle placera en stol på vardera sidan om henne med sitsen mot henne och med hjälp av sina armar drog hon upp sig själv. Efter en stund bar benen igen. Det var väldigt märkligt.
När Tant Gerda blev sjuk orkade inte Tant Augusta ta hand om både henne och Tant Tilda, så det bestämdes att Tant Tilda skulle till ett ålderdomshem. Hon ville inte själv och jag minns att hon grät och bönade att få stanna kvar i Östergården. Hon skrek högt och gjorde motstånd när de kom och hämtade henne.

Den första natten borta dog Tant Tilda i sömnen.
Jag tyckte det var så hemskt. Jag tyckte mycket om Tant Tilda och vi hade fått fin kontakt, hon och jag. Därför blev det en chock för mig att hon dog första natten borta, för det kunde bara betyda att hon hade dött av sorg, av brustet hjärta.