Alla är rädda

De tror att din död betyder att du försvinner

men inte jag

Jag viker papperssvalor av dina journaler

Jag stoppar tiden

och bygger en koja för dig och mig

där vi kan stanna och lyssna på regnet

Se pölar fyllas

Himlen speglas i vattnet

Alla är rädda

men inte du

Du bär upp oss

Bär upp oss på bräckliga vingar

gör oss viktlösa

Och hur smärtsamt vackert det är

att se fjädrar dansa i motvind

singla ner

samlas på marken

till en bädd att vila i

och att vakna på

ifrån den här märkliga, märkliga drömmen

som vi delat, du och jag