Så Johanna låste upp den feta fläktgångens dörr
så som hon hade gjort hundra gånger innan
Johanna strykte sitt mörka hår platt i spegeln
hon vek handuken försiktigt lade den på sin plats

åh jag vill dra ner dig i sängen
och jag vill gjuta ditt ansikte i bly
så varje gång jag drar dig nära
trycker ansiktet mot ditt hår
balsam och tobaksrök
den sjuka doften är alltid som alltid där

Johanna hörde sin pappas ojämna timmerstockar
just då visste hon att det måste finnas något mer
Johanna hörde sången i skogen
hon öppnade tyst dörren och klev ut i natten

ja jag vill kasta dig ut i rymden
jag vill göra det som krävs, det, det
så varje gång jag drar dig nära
trycker ansiktet mot ditt hår
balsam och tobaksrök
den sjuka doften är alltid som alltid där