Jag är nere vid stranden i gryningen.
Ser ut över vattnet.
Friden sprider sig i mitt sinne.

Tar ett djupt andetag och
känner den fuktiga sanden under mina bara fötter.

En våg av kärlek går igenom mig.
Jag ryser av välbehag och tillber
det vackra i livet.

Dimman som lättar gör att
solen ser ut att födas ur vattnet,

Sakta går jag ner i vattnet.
Jag vadar ut tills hela min
varma kropp omsluts
av det underbart mjuka vattnet.

Dyker ner, känner lyckoruset pulsera.
Jag är fri. Upp mot ytan,
luften som strömmar in i mina lungor,
fyller mig med liv.

Vadar in mot stranden med
solen i ryggen och en ny
frihetskänsla i mig.

Något varmt strömmar ner,
över mina kinder.
Sältan som når mina läppar,
får mig att förstå att jag gråter.
Av lycka.

Naken och ensam känner jag en
trygghet i mig själv.

Vänder mig åter om och låter solen
torka min nakna kropp.

En ny kvinna är född.


Helena 2011-02-09