Idag passerar inlandsisen Sundsvall. Dörrklockan ringer. Jehovas vittnen säger att det finns frågor som är svåra att besvara och jag tittar i deras broschyr. Jag har redan svaret säger jag och stänger dörren utan att berätta att det är jag som är Messias.

Jag byter kanal. Ebba Grön sjunger åttahundra grader.
Handen på teverutan - Det blir inte kallare än så här.

Imorgon sträcker sig inlandsisen som en segerkrans runt Stockholm och på gatorna springer kostymerna i panik när kommu-kidsen sätter eld på Stureplan. Får jag erbjuda en hallongrotta till kaffet frågar tant Agda i Södertälje samtidigt som Anon intar riksdagshuset.

Kvällens rubriker tapetseras på väggen med svart fetstil. Hoforskillen får två hål i dörren. Sextonåringarna får sluten ungdomsvård. Femtonåringen six feet under och jag undrar:
Vem ska offras härnäst för den aktade normen? Tvåsamheten.

Jag läser i en bok att reklamen befäster könsrollerna. Utan målgrupper kan inte konsumtionssamhället fortsätta få oss att konsumera. Bobs röst hörs i bakgrunden; America is open for business och jag anar att jag försöker säga något som redan har sagts.

Sanningen : En kvinna är en kvinna
Män kommer alltid vara överlägsna

Vakktornets framsida visar bilder på den lyckliga familjen. Perfekta vita huggtänder bakom deras leenden. Isberget flyter inte med sin tunga mage under havet. Jag läser vad dom vill och jag läser att dom hatar mig. Queer. Ändå står dom på min dörrmatta och vill in.

Det blir för mycket.

Jag och Bob. Om några månader står det i tidningen att vi var dom enda som överlevde istiden. Det är vi som har skrivit artikeln och det är vi som står på mynttorget och delar ut gratis exemplar av ett ensidigt Dagens Nyheter till dom som inte överlevde.