Jag drömmer…
att Groucho Marx
dyker upp ur gatubrunnen,
och bussen kör emot.
Groucho stirrar paralyserat,
busschauffören väjer
i sista sekunden.
Jag skriker.
Ingen blir skadad.

Jag drömmer…
att räcket till den smala balkongen
ger vika.
Jag klamrar mig fast i husväggen
med naglarna.
Jag skriker
och hasar sidledes in i huset.
Ingen faller ner i avgrunden.

Jag drömmer…
att bussen jag ska åka med
har startat.
Jag skriker,
springer mot den.
Motorn stannar,
chauffören öppnar dörren.
Vännerna kommer springande
med mina väskor.
Ingen i bussen är arg
för att de fått vänta.

Ingen blir skadad.
Ingen faller ner i avgrunden.
Ingen blir arg.

Det är dags nu
att sluta skrika
och börja lita på livet.