ser en framtid i skuggan av mig själv
livet skrämmer mig ibland
att våga älska även fast det kan göra ont

en man som får dagarna att gå
himlen är inte oändligt blå
bäcken forsar ned i tårar

kärleken är längtan till värme och förståelse
det är vår strävan här på jorden
kaffet öppnar mina morgontrötta ögon

vill inte såra när man är på väg någonstans
ja, jag vill följa vägens vädjan om tillit
vi har nog ett öde i vår vilsenhet

en frid tar vid när man är hemma
kan jag få stanna en stund
nu är allt stilla och vackert

kärleken bleknar i en värld av behov
vill vara i ljuset
ångesten skymde sikten
smärtan är priset för att kunna se havet igen

en sanning uppstår i mötet mellan skuggan och ljuset
blomman växer på ängen
den är så annorlunda mot de andra