Tidvatten
Fort fort rinner tiden över det som den har skapat
vidare längs ett rännstensdike
skvalpar lite
och försvinner sen genast ner i brunnar
nya tidsåldrar faktiskt det som faller
igenom våra avloppsgaller
Igår sågs jag av en man sitta på vagnen
med tankspridd blick genom tidvattnets spattiga strilar
en massa små rännilar
som förställde mina konturer till den grad till en gestalt
av hans bortgångna mor tyckte han
Och att döma av allt
som sägnen förtäljer
gick han därefter hem och dog rakt på fläcken i farstun
Följaktligen hemsöker jag i sagoskrud män som sjunger på sista versen
Nu hör jag själv inte till gruppen av invigda
Har inte lärt mig mycket av det som jag mig företagit
Däremot tror jag mig ha iakttagit
Två vedertagna sätt att fly från samma kusliga problem
Det ena är ett litet barn som förvaras i fickan och intas
när det är dags med ett glas vatten
för bekvämlighetens skull
Det sväller självmant då
Det andra är en giftampull
Som lägges under läppen under största försiktighet
Och sen avvaktar man