Började inte frågan,
När ni slutade se varandra genom dimman,
Då kvällarna av umgänge blev ensamhet i tvåsamheten


Frågade ni aldrig,
När glasen blev djupare

och allt annat kändes tomt


Tittade ni aldrig på varandra och ställde frågan,
Älskling.. varför dricker vi så mycket

När varje klunk slog allt mer i spillror


Undrade ni aldrig,
när hon blödde full sönderslagen på golvet bland krossat glas,

Vilket utav dem som gett alla resterande glas förmågan att sudda ut dottern som grät i bakrunden


Nu när flaskorna framför er fortfarande står tomma och urdruckna på bordet,
Undrar ni aldrig då,
varför ni aldrig frågade er själva...