Likt sommarbrisen viskar ängeln
ljuvliga ord i mitt öra,
formar tårarnas droppar till
stenar, jag kan lägga i ett skrin.

Lilla barnet inom mig myser i
mitt hjärta, då barnskrattet får
ta plats.

Magens centrum pirrar, sprider ljus
då dimman lättat.
Äntligen kan mina ögon skåda
undret ängeln viskat om.

Söker upp min energi, gräver upp
guldet då hjärtat visslar kärlek.
Öppnar upp själen, släpper in ljus
då rummen vädras och renas från
föroreningar.

Tankarnas rundgång svävar likt
segelbåten, då vågorna leker gäss.
Likt en klippa, står jag rak lång, sträcker
ut armarna, så jag är redo att sväva
genom rymdens ocean.
Sluter ögonen, känner kraften, då
håret dras med i en virvlande
orkan.

Styrkan växer då havet, luften,
jorden och solen möts på en gång.
Fortsätter blunda, hör bara havets
dån, finner styrkan, då jag
nästa dras med i vindarnas dans,
då höstsolens matta strålar når
mitt lena ansikte trycker mina
fötter än hårdare i Skånes mylla.

Född i Stockholm, rötter kvar där,
levt nästan hela livet utan trygghet.
Växt upp under hårda stormar, då
rötterna raserats om och om igen.

Växte upp utan kärlek, omtanke
eller empati.
Kravet på livslust dog.

Då stormarna rasade totalt sönder
mitt inre, krater lämnades kvar,
utan tanke på återuppbyggnad såddes
ett litet frö, ett frö av liv.

Det lilla fröet är idag min styrka,
min glädje, min kärlek och
min stolthet, för utan friheten
dör demokratin, utan ordet dör
friheten.

Ängeln, du viskar mitt namn då
natten lyser över mig, ger mig styrka,
mod och liv.
Sjunger sånger då hjärtat vill le,
vaggar min lilla dotter då hennes liv
sakta tar steg mot äventyr.
Vad är ord om de inte har mening då du säger det?
Vad är trohet?
Vänskap?
Vad är livet?
Håller de löften du ger.

Äntligen fann min ängel min själ, öppnar vägen till
lycka och framgång, då orden når mitt innersta rum.