Varför är det så att många män är rädda för vackra, långa kvinnor, som dess utom vill komma fram i livet?
Vackra kvinnor är ofta singlar, eftersom många män blir svartsjuka, beter sig eller tror de är otrogna. Utseendet har betydelse i alla avseenden oavsett vad man säger.

Klär man sig inte enligt mallen, som kedjorna tycker, styr mängden in en i en mall, man kanske inte tycker om. Om man inte äter ute, lagar sin egen mat etc, så tröttnar många på en sån människa.
Dessutom om man inte fyller sin agenda då året är i början, så man är upptagen med alla utflykter, anses man tråkig!

Hur vore det om alla följde sin ideologi? Hur vore det om alla levde sina liv och brydde sig lite mindre om vad grannen gör?
Vore livet tråkigt då?

Är man överviktig är det fel på det, är man mager är det fel på det, går man aldrig ut på krogen och raggar är det fel på det. Har man inte så stort umgänge är det fel på det. Har man inget jobb, inga pengar, så faller många bort fort som bara den. Män låter bli att dejta en kvinna utan jobb, de anser att hon inte är tillräcklig.
Då män inte följer mallen, är det fel på dem och om man dess utom är singel mer än ett halvår så är man verkligen en lustig filur, som säkert har en massa brister, så ingen står ut med den.

Har man inte det senaste i sitt hem, har råd med resor etc, så anses man fattig och då faller en sån bort väldigt fort.

Är det såhär mängden vill ha det?
Tydligen, eftersom ingen är intresserad av det som sägs, utan bara hur utseendet strålar.

Många gånger har jag fått höra att jag verkar smart för att vara snygg...
Hm, vad är det för bild om kvinnan?
Ofta har jag fått höra att kvinnor dras till män, som behandlar dem illa, för de har utstrålning, sen dumpas kvinnorna på det mest vidrigaste viset man kan tänka sig.
Har någon tänkt på att män också behandlas illa, döms för deras status, klädsel, bilar etc. Om en kille har en snygg bil, snygga kläder, perfekt kropp och dessutom har pengar, så trånar många kvinnor efter en sån kille, medan en kille med mindre pengar, ingen bil och är lite överviktig inte får någon uppmärksamhet.
Hur ytligt är inte samhället?

Män är lika med status, kvinnorna är lika med karisma, skönhet eller sexighet.
Vi lever på 2011-talet, pratar ofta om inre skönhet, styrkor och drömmar, men stämmer det i praktiken?

Medan bloggorskorna pratar om att vi ska sätta närvgift i oss, så brösten blir abnorma, rumpan perfekt och midjan som en geting, läpparna svullna och ansiktet helt olikt det vi föddes med, pratar andra om andlighet.

Inte konstigt vi känner oss otillräckliga, inte konstigt depressionerna ökar och sjukdomar poppar upp, som aldrig förr, eller folkhälsan ligger i botten, så vi löser problemen med att fylla kropparna med skit.

Kraven växer på alla att jobba mer, tjäna mer pengar, konsumera mera.
Idag tror många de kan fylla sina hål med materiella ting, öppnar en bagingbox för ingen kan se hur mycket man druckit.
Spelmissbruk samt andra svåra dilemman växer, då vissa inte klarar kraven, som vissa få ställer.

Älska dig själv heter det, men vet många vad självkänsla är?
Självförtroende och självinsikt?

Självkänsla är då man duger precis som man är trots livet inte ter sig som man vill, kroppen ändras och åldern stigen. Man har en inre styrka som för en vidare mot lycka, då jaget ses och det inre får ta plats.

Självförtroende är då man vet jobbet man gör är superbra, man klarar sina uppgifter, så ingen kan slå en på fingrarna.

Självinsikt är då man vågar möta sig själv, se sina svaga, starka, mörka och ljusa sidor, kan jobba med det som inte är bra, medan det som är bra och kanske superbar, stannar kvar för att utvecklas mer.

Jaget är lika med lilla Jag, mellan och vuxna jaget och jaget nu. Lyssnar man till sin inre röst, vågar ta till sig kritik, lyssna och begrunda, så växer man in i alla sina jag.

Den som har bra självförtroende, men dålig självkänsla, självkännedom, människokännare och svårt att styra sina impulser har inte så bra koll. Den sköter sitt jobb exemplariskt, visar gärna upp och vill ha bekräftelse, men den känner sig inte okej, då självkänslan och allt det andra är i botten.

Det finns en väg ut ur dålig kännedom om sig själv, men den enda som kan våga visa det, är bara en själv.

Är man en stabil människa, med alla bitar på plats, kan se vilka som är snälla, omtäksamma och där med ger god energi. De kan föra en fram, hjälpa till, så alla bitar blir ännu bättre. De som inte har detta, har lättare för att hamna i trubbel och kanske inte inser svårigheterna då impulserna styr.

Råd är ofta förkastligt. Lyssna, tolka aldrig, bara lyssna, fråga och för samtalet dit det hör hemma. Den som behöver hjälp öppnar själv sina dörrar, då samtalet når den enskildes lösning.

Ingen är perfekt, ingen är misslyckad...

Alla är lika värda, men då den enskilde inte känner det, hjälper det inte med tjat.

Lyssna inåt, lyssna utåt.

Ge dig själv tid. Tillåt dig visa känslor, då du känner dem, annars trycks de undan och inferno kan ske till slut.

Acceptans finns inte alltid, samma tålamod eller empati.

Tyvärr är det allt för många som är själviska, oempatiska och självupptagna, då de anser världen bara kretsar kring materiella ting.

När är det dags att acceptera att människovärdet inte ligger i ålder, status, ekonomi eller vilket namn man har?

Varför är man mer värd om man är känd och visas på tv?
Varför bryr sig folk mer om Big brother än vad som sker i verkligheten?
Hur kan det komma sig att om man pratar om världspolitiken, så är man galen?

Många frågor ställer jag mig nu när världen ser ut som den gör.

kommer Sverige vara skyddat från katastrofer vi ser i världen?
Kommer hatet här växa än mer?
Kommer pengarna ta slut?

Vad händer då?
Vad händer om samma sak sker här som på Wall Street?
Är det någon som är vill uppleva totalt kaos i hela världen?
Om inget görs lär allt kollapsa och pengarna kommer snabbare än man kan tro att tappa i värde.

Dags att folket reser sig, skiter i allt vad ytlighet handlar om.
Dags att våga möta världen som den är!