Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snälla flickor gör som alla vill tills de faller ner för ruinens brant

Den som vågar älska, vågar bli sårad,
den som vågar släppa in någon, vågar släppa ut.
Då åren går, blir vi skörare, då tankar tar över.

Unga spirande skönheter, leker livets
underbara lek.
Älskar över allt, utan tanke, utan mål.

Då molnen skymmer sikten, somnar
själen in och längtan skrynklas sakta ihop.
Stänger dörrar, då kärlek knackar på.

Bestämt går vägen på ett håll som unga
aldrig gör. Stannar upp och ser ruiner,
hjärtan som raserats i tusen falt.

Backar tusen steg, tappar tron, då någon
ler. Vågar inte öppna famnen, ratar hellre
utan vetskap, då hjärtat försöker komma
fram.

Sorgens ansikte luras, då klownens
skratt byts ut mot gråt, då ridån sakta åker
ner. Ingen återvändo, ingen ånger,
bara stirra rakt fram.

Ensam då såren märkt själen för djupt,
då blodet sipprar ut.
Sorgen än visas, då kärlek aldrig
kan förvissas.

Utan förståelse förklarar känslan
utan tanke. Minnet lever sitt egna liv.
Rysningar öppnar rasande lavin,
från tider hjärtat än idag minns.




Fri vers av Filosofen2
Läst 202 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-10-03 16:03



Bookmark and Share


  Ari Viklund
riktig kärlek är så sällsynt, så sällsynt
2011-10-05

  Olliwer
Får en känsla av hjälplöshet.
Gillar titeln.
bra
2011-10-03
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2