Har varit ute och handlat en sväng. Besökte en av våra shoppinggallerior. Tog mig en kopp kaffe och ägnade mig i sedvanlig ordning åt lite socialantropologi. En trevlig sysselsättning. Jag brukar hitta på historier om dem jag ser. Mannen med skägg och spritpåse kanske jobbar som busschaufför eller något och nu har han sin lediga dag. Eller också kanske han har smitit från jobbet? Han kanske sket i alltihop, lämnade bussen full med passagerare, tog dagskassan och tänkte att nu jävlar får det bära eller brista, nu ska han supa sig full!
Jag ser att han har en stor flaska vodka i kassen. Det räcker ju till en heldag. Jag tror att han heter Göte och har nyss fyllt femtio. Han ser ut som en Göte som gärna smiter från jobbet till förmån för aktivt spritmissbruk under en onsdagseftermiddag. Han kanske har en hemlig älskarinna som han träffar vid köpcentrumet varje onsdag? Han går in på en toalett, häller i sig halva flaskan, ringer till sin älskarinna och talar om att han är redo. En halvtimma senare knackar hon på dörren till toaletten, drar ned trosorna och hoppar upp och sätter sig på handfatet. Han tar henne stående och tänker att det här är fan i mig mycket roligare än att köra buss!
Hon heter Kristina, ska snart fylla fyrtio år och har fyra ungar, alla med olika karlar. Det är inte första gången hon blir tagen på en allmän toalett. Hon har blonderat hår och ser ut att platsa i "Ensam mamma söker desperat man som kan försörja hennes avkomma". Kristina tycker egentligen inte att det är ett dugg trevligt att träffa Göte men va fan, han är ju trots allt inte snål, han brukar sticka till Kristina en tusenlapp efter avslutat möte.
En tusenlapp är ju trots allt en tusenlapp!
Tänker Kristina och ger Göte sitt bästa kåtflin. Göte lägger i en högre växel och kör på som en idiot. Åt helvete med hållplatser och tidtabeller. Nu har han stampat gasen i botten och så fan att han tänker stanna upp innan han har nått ändhållplatsen.
Jag kan se det framför mig.

<

I de sydligare länderna är det inte ovanligt att männen tar sig på kuken. Speciellt i Italien. Det ser man inte så ofta här i Sverige. Jag tror det har med uppfostran att göra. Vi får ända sedan barnsben höra att vi inte får ta oss på kuken bland folk. Inte klia sig, inte lägga rätt ballarna, ingenting. Man får klia sig i huvudet bland folk, under armarna är ett gränsfall. Absolut inte klia sig i skrevet. Under inga omständigheter.
Men ibland händer det att vi svenska män inte kan hålla oss. Vi måste ta oss på kuken. Vi måste känna att den ligger rätt, att vi har knäppt gylfen.
Kvinnor däremot, jag har aldrig hört talas om någon kvinna som har tagit sig på muffen offentligt. Aldrig någonsin. Undrar varför? Kliar det aldrig?
Jag läste i och för på en blogg för ett tag sedan att någon hade observerat en kvinnlig kassörska på Konsum i Åmål som hade tagit sig på musslan mitt under rusningen en lönehelg. Men å andra sidan så ska man inte tro på allt som skrivs på nätet och för det andra så vet man ju hur rykten sprids och förstoras. Hon kanske bara hade rättat till kjolen? Hon kanske kände efter om hon hade tagit på sig trosorna? Det var ju trots allt helg och har man besökt Dalsland en lönehelg så vet man att både trosor och omdöme brukar flyga all världens väg hos de bofasta kvinnorna redan vid åttatiden på kvällen.
Dalsland är ett undantag. Där tar sig nog kvinnorna ofta på muffen. Om inte annat så för att känna efter så att flytningarna inte är alltför rikliga inför kvällens äventyr. Det finns ju ett gammalt fint, dalsländskt ordspråk som säger att man inte ska ta en dalsländsk kvinna i hand innan man stoppar fingrarna i chipsskålen.
Dalsländska kvinnor ska man passa sig för. En polare besökte Bengtsfors för många år sedan. Han kom tillbaka med en ovanligt svårartad form av kondylom. Bara medicinen gick på en tusenlapp. Det var mycket pengar på den tiden.
- En tusenlapp är ju trots allt en tusenlapp!
Morrade han när jag frågade om det var värt det.

Tillbaka till verkligheten. En man och en kvinna satte sig vid bordet intill mig. Representativa för äkta par i min ålder. Kvinnan var fet och mannen såg knäckt ut. De skulle dricka kaffe efter shoppingrundan. En porrtidning ramlade ut från mannens plastpåse. Det gillade inte kvinnan. Själv så blev jag förvånad. Köper män porrtidningar nu för tiden? Har de inte hört talas om internet?
- Har du köpt en sådan där äcklig tidning nu igen!

Gnällde hon. - Vi som har så dåligt ställt! Jag undrar hur mycket pengar du lägger på sådan där jävla skit varje vecka?
Mannen sade ingenting. Han var röd i ansiktet och stirrade ned i bordsskivan. Han skämdes.
- En tusenlapp är ju trots allt en tusenlapp!
Sade jag högt utan att tänka mig för.
Kvinnan flög upp från bordet och stirrade hätskt på sin stackars man.
- Tusen kronor! Skrek kvinnan. - Lägger du mer på porr än på våra barn? Otäcking!
Mannen såg nu ännu mer knäckt ut än tidigare. Folk vände sig om och tittade på dem.
Jag reste mig upp och gick hem.
Nog med socialantropologi för idag.
Tusen kronor är kanske fortfarande mycket pengar, men kaffe smakar trots allt bättre hemma vid min dator.
Så här sitter jag nu en alldeles vanlig onsdagskväll. Ensam vid min dator och skriver med en kopp kaffe intill mig. Sämre kan man ha det.

Eller hur?