Att skapa en fred i hela världen kan tyckas svårt att se,
men då människor reser sig, skriker ord de aldrig vågat
innebär det alltid en enorm risk.

Militärerna lägger sig aldrig, hårdare vapen och
önskan om deras död.
Samma gäller här i dessa så kallade trygga länder.

Idag är det inte naturligt här i Sverige att människor
demonstrerar, de liksom inte vill se, höra eller ens
uppfatta, då makthavare bara leker med de som
kallas människor.

Tyvärr tror människor för gott om politiker, som yppar
en massa löften, då de fiskar efter så många röster
som möjligt, men egentligen bryr de sig bara om sin
egen makt, sina pengar och status.
Klär sig så alla tror de vill gott.

Moderaterna vann två gånger, hur mycket skit ska de
ge innan människor vaknar?
Sverige kommer aldrig på fötter då maktgalna
bestar, i kostym som bara lägger masken på.

För många människor sitter hellre i soffan och äter
chips, tittar på skämt, då valen kommer.
Tror de kan klaga, då ingen röst lagts.

Engagemang i andra människor finns inte,
bara Jaget och vad som kan åstadkommas för
den enskilde.

Att hemlösa är utan trygghet
kvinnor misshandlas till döds
att barn tvingas lida pga föräldrars
missbruk är det ingen som ser.
Att vara granne och höra ständiga
bråk, misshandel eller dyligt får
ingen att reagera.

Vad är det för samhälle vi har?
Var är mänsklighetens kärna?
Var är medmänskligheten någon stans?

Det finns alltid någon som kan göra något,
men allt kan inte en människa göra.
Om många gör lite, vågar se, vågar höra vågar
prata med människor utan trygghet, så kanske
vi kan rädda mänskligheten, annars kommer
vi utrota oss själva.

Då hat och rädsla får oss att göra dumma
saker, stängs hjärtat av och hjärnan kan inte
tänka.

Ska man utrota alla som inte är perfekta?
Ska man blåsa bort vissa från jobb, bara
för de inte är som andra?
Är det acceptabelt att stänga ute
en hel generation från jobb, pga deras ålder?
Inte konstigt många är besvikna då ingen vill
ha dem.

Är det rätt att kraven ställs så höga på
livskvalitet att människor går under, då de
försöker nå dit eliten tycker?

Tiderna har försämrats, för dem som inte
klarar provet.
Vissa finner vägen ut, medan en massa
människor lider i det tysta.
Är det bara den enskildes fel om den far
illa livet igenom?

Ibland blir jag mörkrädd, då jag hör vilket
förakt det är mot människor utan pengar.
Ibland tappar jag andan då allt fler yttrar
hat mot människor som inte är som vi.

Sjukhus, apotek och många vårdcentraler
runt om i Sverige är privatägda.
Där har bara de med tillräckligt mycket pengar
tillträde.

Hyresrätter blir bostadsrätter.
Allt fler blir bidragsberoende och då får
de ingen stans att bo, eller så får de bo
där ingen annan vill sätta sin fot.
De kan ha barn, men det tas inte någon
hänsyn till det.
Bo och hyra hade en skrämmande artikel
om just detta.

Om vi inte vaknar, kommer verkligheten se
ut på ett helt annat vis inom en snar framtid.
Sverige kan inte ensam ha pengar. Om hela
Europa faller ekonomiskt, faller Sverige mycket
långt.