Löftet

Jag sa att jag var rädd
Det hörde du så väl
Du lovade, bedyrade
Till det fanns inga skäl

Du höll mig i din famn
Du höll mig hårt men ömt
Du ville ge mig trygghet, sa du
Men det har du glömt

Du bad mig tro på dig
En allra sista gång
Och fast mitt inre tvivlade
Och hjärtat var på språng

Så samlade jag mod
Ville tro på oss, på dig
Men redan någon dag därpå
Så övergav du mig

För det du hade lovat
Det löftet höll du kort
Det var ej viktigt alls för dig
OSS kastade du bort …

/Tette Merio 2010