Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi var som eldflugor i natten...Jag hade förlorat min lyskraft, men hon lös för oss båda



Hon skimrade i grönt
spred sin lyster
över min ensamhet

och jag
jag den där sorgsna flickan
som varken kunde skimra
eller existera

jag stod där i hennes sken
och alstrade
ljuset


Fri vers av Smultris
Läst 1124 gånger och applåderad av 4 personer
Utvald text
Publicerad 2006-01-11 01:16



Bookmark and Share

  Per Rydberg
Vet du att jag tycker att den som är ljusalstrare har mycket mer i sig än 'den skimrande' och vad sorgsenheten beträffar, så tror jag att hon som alstrar ljuset i vart fall är med veten om sorg och ensamhet och kan nog hantera de känslorna! Frånsett detta så har du skrivit en ljusstark och övertygande dikt som är härlig!
2006-01-14

    Noblesse
Lånar ett av textens "ord";
så "skimrande" vacker dikt,
men varför inte låta rubrikens
härliga lyskraft blandas in i texten,
en lång rubrik till en kort text
förtar nästan läsarens nyfikenhet...
2006-01-12

  oprivat
Åååh vad underbar! vacker och skimrande:)!!**
2006-01-11

    ej medlem längre
Underbart, ungefär som att lyckligt kliva på andras tår, att skimra i andras glans.

Underbart skrivet! Du är så skicklig!
2006-01-11

    jahapp
aaaahhh.....så himla fint skrivet! försökte plocka ut det jag tyckte va extra bra....men det var ju fanimej hela texten...
2006-01-11

    ej medlem längre
Jag gillar ordet "eldflugor", och "lysklaft"... *smakar på dem*

Men "lös",
jag tänker bara "nös" *ler*
Sorry, jag kanske är helt korkad nu, men kan man säga "lös", det kanske är helt okej svenska, vad vet jag...men jag skulle nog själv automatiskt skriva "lyste" där.
2006-01-11

  Mats L.
Helt enkelt lysande
2006-01-11

  Anna H
Hoppfyllt! Det gillar jag. Man ska ta hjälp av sina när och kära när saker och ting blir svårt, men visst är det svårt att be om hjälp...
2006-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris