Jag blev god vän med en ung kvinna på mitt jobb. Hon hette Caroline och var blott tjugofyra år. Hade jag varit tjugo år yngre så hade jag säkerligen varit intresserad utav henne på det mer osunda viset. Men nu är det som det är, jag är över fyrtio år och jag inbillar mig heller inget annat. Caroline var en bra kompis, vi trivdes i varandras sällskap. Inget mer. Medelålders män ska hålla sig på sin kant, det är min fasta övertygelse. Jag har haft mitt lilla roliga.
Caroline är som så många unga människor – hon söker efter en mening med sitt liv. Hon har trots sin ungdom hunnit med flera olika jobb, flyttat runt en smula och prövat på flera olika hobbies men inte hittat något som har passat.
Jag känner igen mig själv i henne. Jag var likadan som ung. Man söker och söker, letar och letar men finner bara en stor påse skit bakom vartenda hörn.
Så Caroline mådde inte så bra. Inte hade hon någon pojkvän heller. Ville inte ha.
- Djur allihop! Har bara en sak i huvudet!
Ja, vad svarar man på det? Faktum är att vi män har mycket svårt att tänka på världsfreden eller ägna oss åt att lösa komplicerade ekvationer när vi får en vacker kvinna i närheten. I vissa svåra fall kan det bli en utmaning att knyta skorna.
Men detta betyder inte att vi vill dem illa på något vis. De flesta av oss kan behärska sig, vi respekterar kvinnor.
Kvinnor visar sin uppskattning genom ord och kramar. En man vill ta fram kuken.
Det är inte alltid han får det och när han väl får det så har det föregåtts av lång och dyrbar uppvaktning.
Ibland så kan det hända att en man med stor tur springer på en kvinna som inte har så stora krav på uppvaktning. Ofta räcker det med att bjuda dem på alkohol, så att de blir sådär charmigt omdömeslösa som vi män uppskattar så mycket. Dessvärre så tycker mannen efteråt att han har haft en sådan fantastisk tur så att han måste tala om det för alla sina kompisar. Och sedan går ryktet. Sådana kvinnor blir under en kort period mycket populära och själva känner de sig uppskattade. Omsvärmade av snygga män som trugar på dem drinkar, vem kunde tro det? De som ingen ville dansa med under skoldanserna.
Dessvärre vill ingen gifta sig med en sådan kvinna. De riskerar att bli ensamma mot slutet. Caroline var en ung och intelligent kvinna, hon hade varit med. Hon kände till allt detta. Det retade henne. Varför kunde det inte vara lika enkelt för henne som för en kille?
- Det är enkelt för er! Sade jag. – Det är ju ni som väljer, säger ni nej så är det ju nej. Ni behöver ju bara vänta tills den rätta kommer fram och godkänna honom!
Problemet många gånger är att kvinnor väljer fel man. De väljer bort de snälla killarna som anses mesiga men ger grönt ljus för de tuffa och självsäkra killarna som ibland visar sig vara riktiga svin.
Caroline har valt flera idioter i sitt liv. Men nu var det slut med det. Hon ville inte ha någon mer kille. Aldrig någonsin.
- De har bara en sak i skallen!

För ett tag sedan gick vi på bio. Hon skulle komma och hämta mig klockan nio. Hon ringde på min dörr redan kl halvåtta. Jag skulle precis ställa mig i duschen.
- Sätt dig vid datorn så länge!

Sade jag till henne. När jag var färdig så gick vi. Det var en bra film. Men när jag satt där i biomörkret med Caroline så kändes det ändå lite sorgligt. Jag var tjugo år äldre än Caroline. Jag kände mig gammal. Jag mindes när jag själv var i hennes ålder. Då gick jag på bio med en ung tjej som hette Cilla. Hon var nitton år. Jag fattade ingenting av filmen. Jag var mycket nervös. Svetten rann av mig. Jag visste inte om jag skulle lägga armen om henne. Skulle jag våga? Tänk om hon blir förbannad? Tänk om hon reser sig upp och mitt inför hela biosalongen skriker:
- Va fan gör du din jävla idiot?
Och sedan skulle ljuset tändas, filmen skulle avbrytas och hela biosalongen skulle stirra på mig, tönten som hade inbillat sig att han skulle få avsluta fredagskvällen med lite gulligull.
Jag lade aldrig armen om Cilla. Jag satt och glodde på en film som jag inte fattade ett smack utav. När filmen var slut och eftertexterna rullades upp så hade jag fått stånd.
- Ska vi gå då?
Sade Cilla.
- Nä, vi sitter kvar en stund.
Detta tolkade Cilla som ett genuint filmintresse hos mig. Själv så studerade hon något som hade med film att göra på högskolan. Utan att det hade varit min mening så hade jag med mina pornografiska dagdrömmar fixat in mig i hennes lilla studentrum. Som så vanligt i mitt liv så hade jag stor tur.
Men det var då det. Nu är jag tjugo år äldre och all min gamla blygsel och osäkerhet inför kvinnor är nästan borta.
Jag satt med en ung och vacker kvinna intill mig på en bio men nu var jag för gammal och inte nog med det, jag var inte ens intresserad längre. Hon var för ung.
Det kändes sorgligt, lite vemodigt på något vis.
De säger att första tecknet på att en man börjar bli gammal är när det börjar växa hår ur öronen på honom. Jag håller inte med. Första tecknet på att en man börjar bli gammal är när han kan umgås avslappnat med en kvinna. Så var det inte när man var tjugofem, eller ens trettio. Jag minns att jag åkte på semester upp till Trondheim och Sundsvall med en tjej för många år sedan. Vi var borta i en vecka. Jag hade konstant stånd. Jag minns att vi stod och beundrade Nidarosdomen. Jag hade tunna bomullsbyxor på mig. Det var rätt så varmt.
- Men herregud! Du har ju stånd!
Utbrast hon.
- Ja.
Sedan gick jag och köpte glass åt oss.
I Sundsvall så körde jag upp på norra stadsberget och beundrade utsikten. Hela stan låg där under mig. En ljummen vind rufsade mitt hår. Solen sken. Det var vackert.
Jag hade fortfarande stånd.

Men det var då det! Nu är det nya tider och jag hade precis varit på bio med en tjugo år yngre tjej. Efter att vi hade skiljts åt så gick jag hem. Datorn stod på. Caroline hade aldrig stängt av den efter att hon hade suttit där. Jag satte mig vid datorn. Jag såg att hon hade varit inne på sin MSN. Hon hade glömt att stänga ned. Ett meddelande låg och blinkade nere i hörnet. Jag klickade på det.
”Sötnos! Jag längtar efter din vackra kropp!”
Jag var ganska säker på att det inte var adresserat till mig.
Tydligen så hade Caroline träffat en pojkvän. Jag hoppades att han var snäll och skötsam. Jag frågade Caroline nästa dag när jag träffade henne på jobbet.
- Den jävla idioten!
Utbrast hon. Sedan så talade hon om att killen hette Alexander. Hon hade träffat honom för några veckor sedan när hon hade varit ute på Harrys och firat en väninna som nyss hade förlovat sig. Alexander hade helt oinbjuden satt sig vid deras bord. Han hade börjat dra vitsar och fick Caroline att skratta. Alexander verkade både trevlig och rolig så när han frågade om han fick bjuda ut henne på restaurang nästa kväll så tackade hon ja.
Det blev inte så lyckat.
När han äntligen dök upp, en halvtimma försenad, så var han påtagligt berusad. I den skumma belysningen på Harrys så hade han sett ut som högst trettio år, nu såg hon att han var minst fyrtio och dolde sin flint med överkamningsmetoden. Hur hade hon kunnat missa det?
Men eftersom Caroline inte ville vara elak så tänkte hon att han i alla fall kunde få bjuda på middag.
Först så ville Alexander dansa. Orkestern hann inte mer än spela upp förrän han försökte ta Caroline på karamellen. Hon blev förbannad och gick och satte sig vid bordet. Alexander kom efter och beställde. Pepparstek med gräddsås och potatisnoisetter. Två karaffer vin. De åt under tystnad. När Caroline hade kommit halvvägs på sin pepparstek så hade Alexander redan hällt i sig hela sin karaff med vin. Nu satt han och drack direkt ur Carolines karaff. Det var den värsta middagen i Carolines unga liv. Hon skämdes. Här satt hon med en gubbjävel som inte kände till något om vare sig stil, finess eller kvinnor. Tänk om folk tror att vi är tillsammans!
Helt plötsligt kastade sig Alexander över bordet och försökte ta henne på brösten.
Vakterna kom och slängde ut honom. Hela Alexanders skjortbröst var fullt med gräddsås.
Caroline satt kvar. Hon fick betala hela kalaset.
- Vad var det jag sade? Män har bara en sak i huvudet!
Fräste Caroline åt mig. Precis som om jag hade något med det hela att göra.

Caroline är tjugofyra år och känner sig ensammast i världen. Det gör man ofta i hennes ålder, inget ovanligt i det men det kan man naturligtvis inte säga. Vi som är medelålders begriper nämligen ingenting, sedan spelar det ingen roll att vi kanske någon gång, i en avlägsen forntid själva har varit i deras ålder.
Men jag vet som sagt hur det känns. Det som räddade mig som ung var att jag hade en del hobbies och intressen. Det höll de dåliga tankarna borta. För det mesta.
- Har du några hobbies, Caroline?
Nej, det hade hon inte. Hon tyckte i och för sig om att umgås med kompisar men de flesta av dem hade skaffat sig pojkvänner och flera hade t o m blivit sambos.
- Jag sitter ensam i min jävla etta!
Sade hon och var nära att brista i gråt. - Det finns ju inte en enda normal kille kvar till mig! Sexdårar och fyllon allihopa!
Men jag visste att hon även gillade att läsa, och att resa. Caroline fann också ett stort nöje i att shoppa kläder. Vilken ung kvinna gör inte det?
- Varför reser du inte någonstans? Har du varit i Lissabon? Jättefint!
Föreslog jag.
Nej, det hade hon inte. Däremot så hade hon varit i Rom och Cannes med sin förra pojkvän Micke. Det hade varit misslyckat. Micke hade bara haft sprit och sex i huvudet under båda resorna. Redan på flyget ned så började han tafsa på henne mellan drinkarna. En het dag inne i Rom blev Micke så till den milda grad berusad och sugen på Caroline så att han försökte slita av henne kläderna under en guidad rundtur inne på Vatikanstaten. Stor skandal.
I Cannes hade det gått lite bättre, så tillvida att Caroline hade sluppit Mickes inviter. Han hade suttit på hotellrummet och krökat hela tiden. Caroline fick flanera omkring ensam på strandpromenaden och det tyckte hon var skönt. Hon besökte fashionabla boutiquer och köpte en del vackra smycken och väskor. På eftermiddagarna låg hon på stranden och solade. Under nätterna gjorde dock Micke några tama utfall i sängen men han var så berusad så det var lätt för Caroline att avvisa honom.
Det var den sista dagen som allt gick åt helvete.
Någon gång tidigt under förmiddagen tog spriten ut sin rätt. Micke fick ett allvarligt anfall av något som verkade vara en blandning av delirium och kåtslag och våldtog Annabelle, den snart sextioåriga hotellstäderskan. Annabelle hade gått till jobbet som vanligt denna morgon. Hon trodde att det skulle bli den vanliga, tröstlösa rutinen med bäddning och dammsugning. Usch! Tänkte Annabelle. Tänk om det ändå kunde hända något spännande jobbet, ändå.
Det gjorde det. Två hotellvakter och en snut krävdes för att få bort den vilt pumpande Micke som låg mellan Annabelles ben.
Caroline fick åka hem till Sverige ensam. Micke blev häktad, dömd och sedan transporterad till Sverige för att sitta av två år för grov våldtäkt.
Den dagen Micke kommer ut så kommer Carolines tre bröder att vänta på honom. De är storvuxna och kända för att kunna slå mycket hårt, speciellt när det finns en hotbild mot deras söta lillasyster.
- Män är djur! Aldrig mer någon pojkvän! Jag kommer att dö ensam!
Snyftade Caroline.
Ja, inte är vi världens mest civiliserade varelser. Men inte tror jag att Caroline kommer att dö ensam inte.

Jag visste att Caroline gillade att läsa tjocka romaner, och gillar man att läsa, ja då är intresset för skrivandet inte långt borta. Det brukar falla sig naturligt hos många. Man behöver bara en spark i baken för att komma igång.
- Varför börjar du inte med att skriva? Starta med lite insändare till tidningarna, eller dra igång en blogg kanske?
Caroline såg tveksam ut. En blogg? Vad skulle hon skriva om? Hon hade ju inget liv. Bara tråkiga minnen av idioter till pojkvänner, sin lilla jävla etta ute i ett tröstlöst höghusområde och ett meningslöst jobb som höll på att skicka henne till psyket.
- Jamen skriv om det då! En kvinna som skriver om sådant skulle verkligen behövas bland alla fjantiga modebloggar och mammabloggar och annat trams.
Så Caroline drog faktiskt igång en blogg.
Det gick trögt. Få besökare och inga kommentarer. Få ville läsa om en ung kvinna och hennes oglamourösa liv. Tydligen så måste kvinnor antingen skriva om mode och vikt, eller om sina ungar, belånade villa och efterblivna man för att skapa ett intresse hos andra kvinnor.
Till slut så kunde inte Caroline hålla sig, det ligger väl i de kvinnliga generna eller något. Hon tog ett foto av sig själv i sina nya, dyra märkesjeans och en liten, tunn rosa topp med glittrande paljetter som hade kostat en fjärdedel av hennes lön. Hon lade ut fotot på sig själv på sin blogg.
”Min nya outfit. Vad tycker ni?”
Det tog en dag. Sedan så fick Caroline sin första kommentar.
”Jag skulle knulla dig direkt!”
Det var signerat av någon som kallade sig för Bosse.
- Djur! Män är djur!
Morrade Caroline till mig under en lunchrast.
Idag ligger bloggen nere. Det tycker jag är synd. Om hon hade haft den kvar så kunde jag ha länkat till den. Då hade hon fått många trevliga och intelligenta läsare som skulle ha vett på att uppskatta en god text skriven av en ung kvinna i början av livet. För det är ju bara intellektuellt förfinade män som hittar till min texter.
Eller hur?