Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

: purple









Du ligger hukandes, kippandes på trägolvet, förlamad, förstörd. Lemmarna pulserar och det rinner ångor ur din strupe, sipprar blödiga ur dig, ger inte lungorna något som helst spelrum. Du preciserar, säger att det inte är ditt fel att du föll, att du är rakt och brutalt jävla nerslagen. Huggen och sparkad på, lämnad med salttårar sjunkandes in i huden, förförd in i något som kallas sorg: kallas lämnad, kallas övergiven slash sviken slash bedragen slash förrådd. Du gillar den tanken. Är ignorerande din verklighet, injicerandes ensamhet; du är hög, berusad av att skrika efter livet istället för att leva det.

















Fri vers (Prosapoesi) av xilenie
Läst 396 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-10-11 00:50



Bookmark and Share


  strum the hum
Jag kände en viss dragkraft medan jag läste.
Gav mig en blodigt härlig och grafisk bild vilken var väldigt vacker samtidigt som jag lyssnar på Loney Dear's nya album.
2011-10-13
  > Nästa text
< Föregående

xilenie