Jag tänkte,
jag tar ett snack med Gud,
mer,
för att höra hur Gud har det,
såhär 2000 år,
senare,
Gud skrattade frågande,
"vad?"
jag harklade, "Ja, hur är det.. liksom ..nu?",
Gud frågade leende,"nu?"
"du grabben" sade Gud,
"jag är 14 miljarder år före 2000 år,
likväl som 14 miljarder år efter 2000 år"
Ok, tänkte jag
"jag är alltid nu, igår och imorgon,"
fortsatte Gud skälmskt
"medans du,ni, endast är..
nu , nu och nu, nu, nu och nu
.... och igår, imorgon är du, ni, inte"
"Heavy!", sade jag....
" men före år .... noll?!?",
fortsatte jag
"jag är alltid Gud", svarade Gud
"oavsett när"
"Ni ger mig skepnad,
avhängigt Ert... Nu!!"
"capisci?!" flinade Gud,
"Hehe", slank ur mig....
"Ok", fortsatte jag
tappade tråden lite,
ville ju bara höra hur Gud hade det,
men ändå,
tappa på tråden,
bestämde jag
" ok, alltså" sade jag och spände tråden,
"men det där med inga Gudar utöver mig"
"Ja?" replikerade Gud myndigt,
"jo, är inte det lite....... bossigt?"
"Bossigt?" , småskrattade Gud
"nä du, det är en liten miss", skrockade Gud
"det finns inga andra Gudar
än Gud! ; säger jag", sade Gud
"säger Gud?" , undrade jag
"vadå säger? Gud sade väl det..då?!", tyckte jag
Leende himlade Gud med ögonen
"lilla vännen", sade Gud,
"jag är ju alltid"
"vad jag säger är alltid"
"ni som är endast nu"
"lyssnar bara i nuet", förklarade Gud
"och det ni hör"
"är avhängigt Ert nu", avslutade Gud
"ok!", sade jag med trillande polett
" vi lyssnar med våra erfarenheter
som är olika i tid och rum"
Gud log nöjt, "Du kan Din Hawkings"
"Jo", tänkte jag högt
"det är inga andra Gudar då?"
"bara dom Ni tror Er se", inflikade Gud
"men jag är alla dessa Gudar...
bakom deras fasad"
"alltså den Ni byggt upp", sade Gud
"men varför blir det då ....
olika Gudar?", undrade jag
"Gud är över allt,
men ni gör politik av Gud"
" och är det något jag tycker är tråkigt,
så är det politik", skrattade Gud skämtsamt
"hehe", medskrattade jag
"då måste jag fråga", fortsatte jag
"Jesus??"
"Jesus, ja", svarade Gud
"det är en skön snubbe,
en cool grabb", sade Gud
"skön snubbe, cool grabb?", utbrast jag häpet
"är det ett språk för Gud?"
Gud skrockade, "hänger Du inte med?"
"eehhh", mumlade jag dumt
"jag är alltid, kommer Du ihåg?"
"ehh, ja"
"så jag pratar ert nu,
för,
mitt alltid är en evig dialekt ni inte förstår"
"Så Gud pratar med bönder
på bönders vis?!"
Gud brast ut i skratt,
"ja, så kan man också säga", log Gud
"så Jesus ...... ?", undrade jag
"Jesus", fortsatte Gud,
"är en skön lirare,
härlig att snacka med,
goa' tankar, men framförallt,
en höjdare på att lyssna i alltets kammare"
"alltets kammare?", frågade jag
"ja", svarade Gud
" en punkt där allt sammanstrålar,
förr,då och nu,
alla röster finns, allt som tänks,
allt som gjorts,
alla som levt, lever och kommer leva,
alltet, Guds förmak, min lyas hall", smilade Gud
"groovy", sade jag
"vilka får festa i Guds hall,då?", skojade jag
för första gången spände Gud ögonen i mig,
"den som tror och tvivlar på mänskligheten"
"tvivlar?", utbrast jag frågande
"ja, utan tvivel är man inte klok", sade Gud
"Tage Danielsson?!, citerar Gud Tage?"
"yepp, klok gubbe", svarade Gud
"och Jesus?"
"klok gubbe, han också", skrattade Gud
"tvivlet drev Jesus från rikedom till ordet"
"rikedom?", undrade jag
"Jesus var ju en fattig snickarlärling?"
Gud tittade med höjda ögonbryn på mig
"och vad vet Du om Jesus,
om Jesus rikedomar,
likväl om hans fattigdom,
hur vet Du?", sade Gud med skärpt röst
"ehh", stammade jag
"inte för att jag läst Bibeln sådär,
jättemycket,
men jag tror man fått det därifrån.", svarade jag
"Bibeln", suckade Gud
"varför läser ni,
i ert nu,
Bibeln,
som om den är sanning,
över alla era tider?!"
"nu hänger jag inte med", sade jag
"trots att jag är i alla tider,
ser i alla tider,
lyssnar i alla tider,
pratar med alla i alla tider,
så förvånas jag ändock,
i dessa tidigare tider,
att ni är så tröga", sade Gud leende
"tröga?, frågade jag
"och tidigare tider?"
"ja, tidigare tider. Ni är ju i tidigare tider,
den som bara är lite före allt bakom,
och så långt fram,
till det som är sanningen", förklarade Gud
"men ändå", fortsatte Gud,
"borde Ni se bortom skrivna ord,
vilka tillhör en annan tid",sade Gud
"därav Er tröghet",plirade Gud i ett lurigt leende
"så Bibeln är ...?", undrade jag
"i alla tider finns Gud", sade Gud
"Gud är förklaring, är hopp,
är tröst och hjälp", fortsatte Gud
"Gud är instrumentet som,
spelar den sång,
vilken vaggar den oro,
till sömns,
som mänskligheten bär med sig,
som inte förklarar hur och varför"
Gud tittade nyfiket på mig,
och fortsatte
"i alla tider berättas dessa historier,
nedtecknas och sprids,
används för både gott och ont,
som, i bästa fall, för tröst,
och i sämsta fall som styrmedel"
Gud tittade på mig,
"Bibeln är en manifestation av detta", sa Gud
"av?", frågade jag
Gud log igen,
"typ, en text samlad genom,
eoner av längtan till hur"
Jag tittade lite skeptiskt på Gud
"oki, så Jesus sammanställde ...."
"inte Jesus", kontrade Gud
"Jesus är en cool grabb,
han vill bara att Ni skall se,
kärleken och respekten"
Gud fortsatte
"Jesus såg Er gemensamma nämnare
i berättelserna som flödade i Jesus liv,
berättelser ärvda genom årtusenden,
om
Gudar
krig
hat
svält
kärlek
och gemenskap", mässade Gud
"och när Jesus lyssnade i,
alltets kammare,
uppenbarade sig,
för honom, Jesus , insikten"
Gud pausade lite,
jag undrade ivrigt,
" insikten till vad?"
" den sanning Jesus vill förmedla", svarade Gud
" dem sanning som sjunger i Era hjärtan ,
om Ni törs lyssna"
" och den sanningen finns inte i Bibeln?"
Gud log stort,
"Jesus ord är nertecknade i Bibeln,
ni behöver bara läsa Bibeln med hjärtat,
mer än att lyssna till de,
som,
vill tolka Bibeln åt Er", sade Gud
"de som nedtecknade berättelsen,
ville sprida ordet,
sagt av Jesus", fortsatte Gud
" men tolkarna ville annat,
dom såg och ser kraften,
i att styra och förvilla,
i egen vinning", avslutade Gud
"så Bibeln?", undrade jag tveksamt
"ja?", plirade Gud
" ja , alltså, vi läser den liksom,
fel?"
" kom igen", utbrast Gud
"Bibeln är Era 2000 år,
en del har hänt under den tiden"
"ja, det vet väl jag med", sade jag
"ja, men då så,
vad är läsvärt då?", fortsatte Gud
"det som inte förändras över tid", sade jag
"kärleken till dina nära
respekten för alla och allt levande,
livet liksom", fortsatte jag högtidligt
"precis", svarade Gud
"livet vars sammanhang,
Jesus,
såg i alltets kammare,
livet"
"heavy", svarade jag
"yepp", kontrade Gud
"ok, men min fråga då?", undrade jag
"fråga?", svarade Gud
Jag skrattade till,
"trots att Du är i alla tider,
så visar Du lite disträtendenser"
"nu skall Du inte,
mopsa upp sig, unge man,"log Gud
"vilken fråga?"
"jo, var Jesus rik?", frågade jag
"det passade inte riktigt för storyn", svarade Gud
"att frälsaren var av bättre börd,
än folket som frälsningen var,
ämnad för,
i den tiden"
Gud fortsatte,
"men Jesus lämnade rikedomarna,
för ordets frälsning,
och skriftställarna tyckte att,
Jesus,
bättre förstods om,
Jesus rikedom var själslig,
mer än värdslig", slutade Gud
"jaha", svarade jag
"så Jesus hade tungt med cash"
" förändrar det Din bild av Jesus",frågade Gud
"vet inte riktigt", svarade jag
"är ju inte så inne egentligen,
med det här Jesus och Bibeln", fortsatte jag
"men lite chill är det,
att Jesus svarade upp,
med att leva utan världslig rikedom,
i det Jesus profeterade själslig,
om nu Gud har rätt,
i sin story", avslutade jag retsamt
"tror Du inte på Guds ord?", svarade Gud
"coola ner sig,Gud, jag retades lite"
En liten tystnad lägrade sig.
Gud har humör helt tydligt, tänkte jag
" men är Jesus ensam,
i det värv Jesus gjorde?", frågade jag
"är Jesus The Profet, the one and only?"
"ohh, nej", svarade Gud roat
" Jesus var en hejare att lyssna,
i alltets kammare som sagts", sade Gud
"men Jesus förstod sammanhanget,
orsaken,
den tidlösa,
den allomfattande,
i det att Jesus lyssnade"
Gud pausade
"det är många
som besökt alltets kammare", fortsatte Gud
"både innan och efter 2000 år,
en del lyssnade enbart,
andra orkade inte ta in mängden,
några fick hybris,
en stor del vägrade tro", berättade Gud
"några få, i sammanhanget,
likt Jesus, lyssnade mer och,
en del av dessa är modern, eller fadern,
till livskraftiga religioner nu,
i Er tid", mässade Gud
"men allas ursprung är i
alltets kammare"
"så Jesus var inte ensam?", frågade jag dumt
"nä,", skrattade Gud
"hur ordet togs emot från dessa andra,
var avhängigt den tidens ,
den platsens,
deras erfarenheter och
kultursociologiska arv" , förklarade Gud
" därur växte en religion fram,
unik i plats men inte i budskap,
kärleken till Dina nära,
respekten till Din nästa", sade Gud
"allas ursprungssång,
den hymn som fyller alltets kammare"
"jag kan inte påstå att den där,
hymnen,
är speciellt mycket sjungen,
här och nu,
i denna världen", sade jag lite sorgset
"nope!", fyllde Gud i lakoniskt
"varför?", frågade jag
"den fria viljan?!", svarade Gud lurigt
"vadå?", undrade jag
" med den fria viljan menar Gud?"
"att tvivla, att ifrågasätta sin tro,
oavsett vilken,
att utmana sin själ,
att våga söka mening,
att se sig själv växa,
i det att den själsliga,
världen,
växer", sade Gud
"att se detta,
och förstå ens roll,
i modet att vara en del i något,
som är större än sina egna egon,
är den fria viljan" sade Gud bestämt
" och där är vi inte nu?", frågade jag
Gud skrattade högt
"fri vilja har Ni,
det får jag tillstå,
men insikt??!", skrockade Gud
"evolutionens topp?"
"skapelsens krona?"
"Guds utvalda?"
"Jag kan inte,
annat,
än bekräfta Er blygsamma,
högfärdighet", retades Gud
"ja, men vi är ju det enda,
djuret,
som kan förstå Gud", svarade jag
"jaså?", log Gud
Jag blev lite osäker
"Gud menar hur då?", frågade jag
"Ni kan inte förstå,
djuren,
men ändå lägger Ni,
deras förstånd,
på nivån,
där Ni kan förstå,
och förklara djurens beteende,
utifrån Era erfarenheter"
Gud smålog åt min förvirrade min
"var någonstans i den tolkningen,
av djurens förstånd,
har Ni försökt förstå,
deras tankar av,
deras härkomst?", slutade Gud
"så Gud menar att djuren,
har sina Gudar,typ?"
Gud skrattade igen
"hur det är med den,
saken,
låter jag vara osagt", smilade Gud
"men av de 14 miljarder år,
ni tror Ert,
universum,
växt och utvecklats,
så är Er medvetna tid ,
i detta universum,
i sammanhanget,
försvinnande liten,
och tron på Er som,
skapelsens krona,
något högfärdig", sade Gud
Jag försjönk lite i tankar,
Gud svarade inte riktigt,
som min bild av svaren,
är
"somnade Du, lilla vännen?!", språkade Gud
"nä", log jag
"jag vet ju att evolutionen,
fortskrider,
men jag ser ju mänskligheten,
även i framtida världar,
ävenom evolutionen hickar till ibland"
"tror Gud på evolutionen?", fortsatte jag
Gud svarade med ett överraskat leende
"evolutionen, ja, skapade jag inte den?"
"skärp Dig", skrattade jag
"jag har fått det till mig,
att,
skaparen måste vara mer komplicerad,
än den evolutions slutprodukt,
som skaparen ..... skapat", sade jag
"ja, då är skaparen inte,
speciellt komplicerad om Ni,
är slutprodukten", skrattade Gud stort
"lägg av", svarade jag lite surt
"ok," fortsatte Gud roat
"som rent tankeexperiment,
tänk Dig innan Big Bang"
"ok", hängde jag på
"förresten, Ni tror väl på,
Big Bang i denna tiden?", frågade Gud illmarigt
"öh, ja, självklart", svarade jag osäkert
"bra", log Gud
"är man i alla tider,
så blir det lite knas ibland,
när man skall stanna i en speciell,
tid,
man vill ju inte förekomma,
kunskaper,
i tider innan dom finns", log Gud pillemarisk
"ok?", frågade jag
"innan Big Bang som sagt,
en singularitet,
ett intet,
inget universum", sade Gud
"ja?", hängde jag på
"alltså ingenting!", sade Gud
"ja, jag förstår"
Gud fortsatte
"om den eller det som,
skapade,
detta universum ur ingenting,
då behöver den eller det inte,
vara mer än,
något lite mer än ingenting", sade Gud
"därefter sköter evolutionen resten"
"nja?!", sade jag
"känns som om det fattas nåt,
alltså,
tanken, typ"
Gud log mot mig
"som sagt, ett litet,
tankeexperiment"
"shit, Gud", sade jag högt
"nja", svarade Gud frågande
"nä, jag glömde tiden", förklarade jag
"måste rusa, skall hämta på dagis,
många kan man reta upp,
men inte dagisfröknar, för sjuttsingen"
Gud skrattade åt det lilla skämtet
"Du Gud..."
"ja?"
"egentligen ville jag bara höra,
hur,
Gud har det här och nu", frågade jag
"det försvann lite i allt, typ"
Gud log
"Gud är i alla tider", svarade Gud
"jo, men om Gud liksom,
hoppade,
ur evigheten,
skippade att vara i,
alla,
tider och var,
här och nu,
med oss i våran tid,
hur skulle Gud må då?"
Gud fick ett litet plågat uttryck
"då skulle Gud inte,
må väl",sade Gud
"allt för mycket gör ont,
i denna tiden"
Gud suckade
"men", fortsatte Gud
"att Du bryr Dig och,
dristar Dig till att fråga,
om Guds hälsa,
i dessa tider,
visar att vägen inte är,
ofarbar"
"ok", svarade jag
"så Gud är liksom chill då?"
Gud skrattade högt
"det gör ont ibland,
men,
helandet blir så mycket lättare,
när värme och respekt,
emanerar ur så enkel mänsklighet"
"vem är Du då egentligen, Gud?"
Gud gav till en lättsam suck
"Jag är inte mer än Du,
tillsammans med alla andra Ni som varit,
är och kommer att bli Ni,
Jag är frågan som är ert svar ställd i alla tider,
Jag är hos Er varje tid och sekund,
i allt och alla,
tillsammans genom alla tider"
"groovy", sade jag
"jag har verkligen gillat,
att snacka med Dig, Gud,
men till nästa gång..."
Gud log varmt
"vi kommer att språkas igen",sade Gud
Jag vandrade iväg medans,
Gud,
försvann in i alla tider.
När jag gick iväg tänkte jag,
Gud är en ganska skön,
Gud,
en cool,
lirare, typ