Svårt att tro på snälla ord,
då ingen sagt de förut,
svårt att lita på någon, då
sveken varit vardag.
Vågar inte tro
vågar inte hoppas
vågar inte älska.
Då duvan når marken, pickar
den i sig frön, observerar
människorna då de
hastigt rusar förbi.
Hungrig liten själ, bönar och ber
utan någons respons.
Barnet på fyra år, har ingen stans
att ta vägen.
Vem kan trösta knyttet?
Vem vill ta i en människa som stinker?
En man sitter ensam på en bänk väl
synlig. Kläderna stinker och
ansiktet helt deformerat. Sidan om honom
finns en text.
Närmare bestämt beskrivning om hans liv.
En man ber om en telefon
dyngsur efter regnet. Telefonisten ger ingen
tur, då hans enda tröst är akutboende.
Hjärtat skär på den ingen anar kan vilja
ställa upp.
Sorg, bedrövelse, maktlöshet
förbyts mot ett strålande leende, klapp
på axeln och hundra gånger tack.
Socialtjänst
pengar
behov
hjälp
Sjukvård nekas, då den sökande inte är viktig,
kramp i magen, svåra besvär löses med tro på
gudarna.
Spara till sjukvård
spara till mediciner
spara till skatten
spara till allt du behöver
trots du bara har 2400 efter räkningar.
Total bevakning
total insyn i hela privatlivet
inga rättigheter
bara skyldigheter
Hela tiden bevisa
hela tiden frågesatt
hela tiden nedtryckt då inga insatser till jobb sätts in
Tomma tankar
inga positiva vibbar
framtid noll
tankar noll
Sociala problem skapas
tron på möjligheter försvinner helt
rutan blir mindre
planering finns inte, bara för mat och det viktiga
Egenvärdet existerar inte
Ingen erkänner den går på försörjningsstöd
då kommer anklagelser
smutskastning
frågor om varför
skulden total
idiot står i pannan
inget förklarar orsak.
Fördomar många
förståelse få
förståndet förväntas vara i botten
drömmar förväntas vara bortblåsta
Aldrig semester
aldrig resor
aldrig annat än matinköp
aldrig se till några ting alls
bara blint se det som går att nå