Rakbladet förs sakta mot huden
Jag trycker till och jacken formas
Blodet flyter sakta men säkert fram
Ur de djupa såren och jag kan inget
Göra förutom att le och se på
När min arm färgas röd
Jag tycker att blodet glittrar och säger
"hej min vän, jag har saknat dig!"

Min glittriga och klibbiga vän fortsätter
Sin färd ner för hela armen
Men denna gång känner jag ingen avsky
Eller obehaglig känsla utan den här gången
Blir jag glad och känner av en slags njutning

En njutning av att kunna stänga ute skriken och ropen
Från den andra så kallade världen
Min värld är inte som alla andra
Min värld är den enda som existerar
Jag har den vän jag behöver
Den är inte som alla andra vänner som sviker
Den här vännen finns alltid kvar