Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Valens ovisshet öppnar sorg

Realismen öppnar vägar, då
drömmen finner ro
inför framtidens ovisshet.

Spretande tankar,
ojämna tal, då orden
läggs fel i mun.

Allt för många längs
livets väg gav löften
de aldrig hade som
vilja att infria.

Den egna styrkan föll
då viljan rann iväg.
Orken stannade, likt
ett stjärnfall, för att
sen rinna bort.

I horisonten visas de val
som en gång gjorts utan
någon vinst.
Ljuset skiner över de
misslyckanden, då
livets val fallerat.

Tunga sinnet tar i bruk
river sönder själens
bank. Då sinnet tappas
i en sjö, då spegelbilden
suddas ut.

Var förståndet fanns kan
ingen säga, varför minnen
åkallar sorg vet bara Gud.
Ingen plats i paradiset, då
själen redan sjunkit ner
i den leriga bottenlösa sjön.

Då hjärtat slitits ut allt för
många gånger, syns ärren
allt för tydligt.

Ångestens närmaste vän
besöker nattetid om och om igen.
Aldrig de val som en gång
gjorts, försvinner ur det märkta
minnet.

Föraktet vittrar sönder det goda.
Aldrig det kan segra, då ondskan
vunnit allt för många gånger.

Ensamheten öppnar dörren, då
främlingar knackar på. De som en
gång fanns, de som en gång var
del i ett sammanhang, försvinner
åter igen.
Kvar blir bara skuggorna från den
tid, då valen gjordes.




Fri vers av Filosofen2
Läst 166 gånger
Publicerad 2011-10-11 22:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2