Jag går en väg som ingenstans leder,

och bakom mig är den försvunnen.

Ingen återvändo, ingen framtid i horisonten,

blommorna i vägdiket är vissna,

och doftar av förruttnelse.

Inga avfarter, inga påfarter,

jag går och går helt allena.

Solen är gömd bakom ett evigt moln,

där regndroppar inte orkar hänga kvar,

Motvinden är stark, det är man inte ensam.

Något säger sluta gå, något annat säger emot,

jag fortsätter att gå i uppförsbacken, steg för steg.