Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du och jag eller han och hon

kanske att nu
är en helt annan historia, igår
och han möter henne i en foajé med guld
och höga fönster
där vintern går mot vår
han ler, kysser rött
vet, men ändå inte
hur det känns
i henne

det är alltid lite för tidigt och för sent
men hans händer stryker ömt
vinklar, hud
och vrår,
säger vad fin du är - vad trött du ser ut
vi ska bara ställa in väskorna
känna på sängen, varandra
och tömma ensamheten ur kropparna
längtan bubblar mer än champagne

och hon säger inget om det osagda
tittar på honom som alltid
rakt igenom och in
det känns och han
kan inte värja sig
när hon
strör sina kläder som att rummet
vore hela havet stormar

de viskar mellan visdom och romantik
alla ord om närhet som huden
klätt med annat varmt
bomull, ull och siden
och det hjärtat fyllt med sena nätter, jobb
zappade program i en soffa från blocket
och mjölkchoklad

kanske att det är
viktigt hur man äter
men hon äter med fingrar, händer
och matar honom
som att det är viktigt med fine dining
när allt hon vill är att vara
naken, sommar,
och alla årstider, klara, grumliga nätter
intill honom
en sekund, en stund och för alltid
tätt, här, där
en droppe liv,
drick, allt är gratis
exklusivt

och ilskan blandas med tacksamhet över
hur lätt hon fyller
allt han behöver och vill
som en kuvös
och navelsträng
ett moderskepp med kraft
fan
hur sorterar man bort någon
i en mänsklig källsortering
paus
hon kommer alltid slå igenom
hans försvar
och han hatar och älskar henne
på samma gång
för att hon är hon
självklar och uppenbar
vilsen och stabil

han sätter regler
som han egentligen vill att hon ska bryta
men anar inte att allt det som krigar i henne
inget annat vill än att vara
lugn, stilla och någorlunda enkel
fast han vet
och säger att det är det här jag behöver
när han fyller hennes mun med saliv
och de tysta orden
bara tungor som älskar säger
då hennes hår faller som en ram av eld och guld
över honom och hennes ansikte
blir himlar att drunkna inunder

men han dör aldrig
föds bara om och följer dansen
hennes fingrar skapar
när de slukar mörkret och det intima
i det dunkel som bara
de två brinner som ljus utav

de pratar
som att det aldrig går att sluta
för i morgon är en annan dag,
en framtid och gårdag
och vem vet vem
utav dem
som stannar kvar
när tiden går över
och hennes hjärta väller
i varje slag
intill en centralstation och drottningtorg
och alla hans tankar och önskningar
om självständighet
och det han gör är kontraster
får henne att vackla, kanske förstå
när nävarna knyter sig
om bomull
naglarna i handens kött
och de dansar så
växelvis, närmare för varje ansats av tvivel
i krig och kärlek
är allt

om Amazonas bara låg närmare
och inte hade en mur av plikter
och rädslor att skjuta ned
om distansen inte var full
av musor och amasoner
skulle bröstet inte slå lika förtvivlat
när en mörk volvo
ger sig av
för it, telekom och alla andra krav
som kommer i medelåldersintervaller
och röda markörer på en display
för det kostar att vara
människa, en astronaut på upptäcksfärd
i sig själv

du vet, eller hur?
han viskar bubblor och bygger slott
med adresserade fingrar och läppar
som kan och vet alla behov
och sorger, smeker hennes tårar som
att tiden står stilla under tunga gardiner
flådiga interiörer och italienska delikatesser

stanna en stund
stanna tiden
och stanna om jag ber dig
viskar hennes lockar
när de ligger på hans bröst
om natten när sömnen sover, blundar
och hon inte kan annat än
lägga sig nära, lägga band på allt
som hon är och inte kan vara

älska med hull och hår
som att infrastruktur
är anledningen till att det är de
som fortsätter att mötas,
gå och komma tillbaka
det är samma andetag
som hon aldrig glömmer
när nätterna gör ont
och saknaden är den
som gör att längtan byter uttryck
på en perrong, en station
en busshållplats, ett intro,
ett favoritbord längst in på en restaurang
där hans händer är mjukare än nyfödda
och lika sköra som isen på
en vik i slutet av mars

om hundra år ses vi igen
säger han, men hon har inte skrivit på det kontraktet
bara rivit just de orden som konfetti
och låtit dem rinna
som förtvivlans gråt
för hon kan inte
tro att hon måste leva ytterligare
dagar och månader, år
sekunder och minuter
utan allt han är,
fan

när han värmer henne mjukare
än de 70-gradiga täckena på kirurgens bår
när alla hans ljud är mjukare och vackrare än
symfoniorkesterns allra mest vemodiga
violinkonsert, som både får henne att gråta,
virvla och skratta på samma gång

och han kommer med
ömhet och tvivel
som hon översätter till
ett språk han alltid kunnat
men inte riktigt vågat formulera
och brösten mjuknar, fyller
liv och åtrå, tillsammans
det kostar
men vi är gratis
och hon stjäl
helt uppenbart
det hon får
tar
det som ges
och han ger henne korta sekunder
och långa ekon
för alltid

det är tid
en oändlig evighet
och ospräckt dimension
av samhörighet
och de är alltid samma
kött och blod
om än annorlunda
stöpta i samma form
fast helt olika
lika

och hon vet
fast ändå inte
hur distansen känns i honom
när han bor i henne
och gråten de gråter är saltare än hav
men sötare än tiramisu

skriver hon hans namn utan bokstäver, i vattnet
i den turkosa poolen högt över staden
i det vita badkaret
där hon badar, tvättar bort
all sorg och smärta
som livet gett
som att glömma vore ett alternativ
och han är den som förstår, når och är
allra längst in,
alla hennes namn
drömmar och fantasier
som blommar och sjuder
precis som morgonen
precis som alla hav han ger henne
kanske att nu är en helt annan historia,
igår och i morgon





Fri vers av Melona
Läst 415 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2019-02-27 23:45



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Människor borde
skriva mer
om choklad!

Denna otroliga
afrosidiak.

Kan inte erirna en
enda dikt om det
förutom här...
2020-01-25

  tildam
du. wow! <3 <3 <3
2019-02-28

  Aisha VIP
...som en hel novell, kanske skulle man också kunna kalla texten en hel roman på 600 sidor, fast i komprimerad form.....för den tidspressade nutidsmänniskan...
en möjlighet att få läsa och därigenom varsebli hur det kan kännas att befinna sig i en passion lika stark som en tsunami...och vem vet...kanske lika förödande...eller inte..
lite på liv och död...segraren har vi inte sett än...
vansinnigt vackert och storslaget skrivet!!
/Aisha
2019-02-28
  > Nästa text
< Föregående

Melona