En liten flicka sitter ensam i ett rum och fryser, hennes pappa jobbar sent och kan inte sköta henne. Flickan heter Annika och har bara en enda dröm.
Det är att få ett hem att komma till, bli älskad för den hon är.

"Tomten, jag vet inte om du finns, men finns du
ge mig en riktig jul."

Annika, lägger filten om sig för kylan kryper in under klädera, då hennes kropp inte har så mycket att ta av. Elen är avstängd, så ett stearinljus lyser upp hennes papper.
Just som hon skrivit detta klart öppnas dörren.
Istället för att nås av en glad pappa, så drumlar en man in, skriker och fäktar allt vad han kan. Smäller igen dörren.
"Är du hemma nu pappa?"
"Stick!"
"Pappa, säger hon och gråter.
Pappan svingar ett slag i luften, märker inte Annika blir träffad.

Allt tystnar en liten stund innan han åter svamlar sina fylleord.

Annika vaknar åter igen, torkar näsan, som fyllts av blod, efter slaget. Kan inte resa sig, eftersom hon brutit benet i fallet.

En granne ringer polisen, som kommer till plats, ser hur illa Annika farit av misshandeln. En socialarbetare kommer och ser henne ligga blodig. Av en händelse går hon in i Annikas sovrum och ser stearinljuset och en lappen med julönskan.
Hjärtat skärs sönder av orden från en så liten tjej.

Då Annika kommit på sjukhus, följer socialkvinnan med, som heter Maria. Maria var själv utsatt som barn, så hon blir påmind om sitt eget öde.
Lovar sig själv mellan tårarna att hon vill följa flickans önskan.
Maria sitter vid Annikas säng och vakar hela natten, som om hon vore mamman.
Det lockiga ljusa håret, har färgats blodrött, den taniga magra kroppen, lika blek som snö, kämpar tappert, utan att veta hennes ängel sitter med.

Morgonen efter slår Annika upp sina underbart blå ögon, som lyser i solljuset.
Gipset håller hennes ben på plats, medan tårarna stillsamt rinner ner för kinderna. Sakta minns hon händelsen, sakta tar Maria upp en servett och torkar bort tårarna, som inte vill sluta komma.

"Jag heter Maria och jag vill ge dig din jul."
Orden stannar inne i Annika, de kan inte komma ut, medan ögonen säger allt.
"Jag ska till min chef och se till att du får ett nytt liv från och med nu."
Annika tar sin hand och håller hårt i Marias, som börjar skaka, men hon håller den kvar en liten stund.
"Tack," är det enda ord hon får ut.


Några timmar senare sitter Maria hos sin chef och berättar vad som skett. Just som chefen ska säga nej till henne, visar hon önskelistan.
"Snälla, det är jul om bara några veckor, kan vi inte göra ett undantag?"
"Okej, bara för det är du, men lova en sak!"
"Vad är det?"
"Säg inget till kollegorna, jag skriver bara att du är tjänstledig."
Marias leende spricker upp och hon rusar runt stolen och kramar sin chef.
"Tack Tomten, detta lär du aldrig ångra."

Några dagar senare hämtar Maria Annika på sjukhuset, som återhämtat sig bra. Gipset kommer att sitta kvar ett tag, men det är inget problem.
Annika sätts i rullstolen och körs ut till bilen. Snön singlar sakta ner mot marken och kölden biter i kinderna.
"Vet du var vi kommer åka nu?"
"Nej, var?"
"Vi åker hem."
"Hem?"
"Ja, hem."

I bilen sitter de tysta, musiken strömmar ut ur högtalarna och det är Nu tändas tusen juleljus. Annika och Maria tittar allvarligt på varann innan Annika börjar gråta.
"Detta var min mammas sång, nu är hon i himlen."
"Din mamma ler nu, för hon vet din framtid ligger i mina händer."
Tystnade lägger sig igen, så länge att de hinner komma fram till ett hus, fullt med små granar och tallar framför en stor trädgård.
Bilen körs in och stannar.

"Välkommen hem Annika."
"Ska jag bo här?"
"Ja och jag kommer ta hand om dig."
De rullar in stolen i huset tills Annika kan ta kryckorna och hoppa runt. Ett rum ser intressant ut. Där står det utanför VÄLKOMMEN HEM.
Tårarna rinner åter igen, värmen kryper sakta in i kroppen och stannar där.

Julaftonsmorgon är magisk detta år. Gipset är taget och Annika kan gå.
Upp tassar hon från sin söta, rosa säng ut i hallen, där granen står tänd.
Klappar under ligger och väntar på att öppnas.
Just då öppnar Maria sin sovrumsdörr och säger:
"Vänta och öppna tills i kväll."
"God jul lilla vännen, här har jag en morgonklapp, som du får öppna", säger hon och tar fram den, som gömts bakom ryggen.
Omsorgsfullt öppnas klappen, i den ligger en bok som Annika önskat sig.
En julsaga.

Senare på förmiddagen ringer det på dörren.
Maria öppnar och ser en man står utanför.
"Kan jag få lämna julklappen till Annika min dotter?"
"Jag kan ta..."
"Pappa, varför kommer du?"
"Jag är så ledsen gumman, jag vill bara säga förlåt och önskar du får ett bra liv."
Hjärtat öppnas på båda, då de ber honom komma in och se hur Annika har det.

"Tack Maria, du är en sann ängel."
"Annika är underbar och du har gjort ett bra jobb."
"Pappa, vill du äta med oss?"
Både Annikas pappa och Maria tittar på varann.
"Ja, om det är okej."
"Ingen får fira jul själv."
"Detta är ett speciellt barn."
"Jag önskade mig en jul och det har jag fått, nu önskar jag av Tomt..."
"Du, Tomten kommer strax, säg det själv till honom."

Efter några timmar kommer Tomten och knackar på.
Klappar delas ut och öppnas.
Innan Tomten går, säger Annika:
"Tomten, du gav mig en jul, kan du hjälpa min pappa bli frisk?"
Inte ens Tomten kan låta bli att snyfta, innan han ger sitt löfte:
"Jag ska hjälpa din pappa, du är en snäll människa."

Det hon inte vet är att Marias chef är tomten.
Då Tomten går, följer pappan med och lägger in sig på ett behandlingshem.
Annika sätter sig i fönstret och tittar mot stjärnorna på den svarta julhimlen. En stjärna gnistrar klarare än andra. Just då kommer hennes mammas ansikte fram och ler mot sin underbara dotter, som är så lycklig.
Innan hon kryper ner i sängen, säger hon:
"Mamma, jag lovar att pappa kommer bli bra."

"Nu är det dags att sova lilla vännen, tack för jag fick just dig."
"Jag är tacksam du kom och vet nu du är min nya mamma, med röda läppar, som doftar gott och är varm.
De kramas och säger god natt innan stjärnan släcks. Medan Annika sover vakar hennes mamma från himlen, så Annika kan drömma vackra drömmar.